Industrisatsningarna i norra Sverige skapar arbetstillfällen. Men för att människor ska vilja flytta till en plats och stanna kvar behöver också vardagen fungera. Det är utgångspunkten för ett IVL-lett projekt som undersöker hur man kan stärka den sociala hållbarheten och kompetensförsörjningen i gruv- och industrinära samhällen.

– För att omställningen ska vara långsiktigt hållbar krävs inte bara tekniska lösningar och tillgång till arbetskraft, utan även att det skapas attraktiva livsmiljöer för de som bor där, att de känner sig delaktiga i det som sker och att det finns en fungerande samverkan mellan industri och samhälle, säger Claudia Esberg, projektledare och affärsutvecklare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

I projektet har forskarna kartlagt aktörer och genomfört workshops med olika fokusgrupper. Resultaten visar att tillgång till arbete är viktigt, men att det inte ensamt avgör om människor kan etablera sig och bo kvar. Bostäder, service, utbildning, sociala nätverk och möjligheten att känna tillhörighet spelar också roll.

– Analysen visar också att frågor som hänger ihop ofta hanteras var för sig av olika aktörer. Det gör att viktiga behov riskerar att falla mellan stolarna. En nyanställning kan till exempel lösa ett företags rekryteringsbehov, men för att personen och familjen ska kunna stanna behövs också bostad, service och sociala sammanhang. Det behövs en gemensam bild av vad som krävs på platsen, tydligare ansvar och ett samarbete som håller över tid, säger Claudia Esberg.

En av de frågor som projektet kommer analysera vidare rör ansvar och mandat för att klargöra vem som kan fatta beslut och ta ansvar när en fråga berör flera organisationer och beslutsnivåer. En annan fråga rör etablering och kvarboende och hur kompetensförsörjning kan omfatta även familjernas vardag, delaktighet och möjligheter att stanna.

Nästa steg är att utveckla en samverkansmetod där civilsamhälle, industri, offentlig sektor och forskning och akademi tillsammans ska undersöka hur de kan ta ansvar och fatta bättre samordnade beslut. Målet är en modell som hjälper aktörerna att ta fram lösningar som fungerar på den aktuella platsen.

– Arbetet ska börja i människors och invånares perspektiv, särskilt hos grupper vars erfarenheter sällan fångas upp i planering och beslut, säger Claudia Esberg.

SORESS-MMI står för social resiliens och kompetensförsörjning för ett hållbart socialt ansvar i metall- och mineralindustrin. Projektet finansieras av Vinnova genom Impact Innovation-initiativet Swedish Metals and Minerals och koordineras av IVL Svenska Miljöinstitutet. Projektpartners är Boliden, Luleå tekniska universitet, Skellefteå kommun, Örebro universitet, Samforma, Maskinentreprenörerna samt Expats and Friends.