Flera av norra Europas mest värdefulla naturskogar riskerar att inte få det skydd de behöver. Det varnar forskare för i en ny vetenskaplig vägledning och presenterar nya rekommendationer för hur urskogar bör identifieras och kartläggas inom EU.
Rekommendationerna presenteras i publikationen Hur man identifierar urskogslika skogar i norra Europa: råd från vetenskapen. Där sammanställs aktuell forskning om ekologi, struktur och naturliga processer i boreala och hemiboreala skogar i norra Europa. Syftet är att ge stöd för hur EU-kommissionens riktlinjer för urskogar ska användas i regionen.
Publikationen är skriven av en grupp ledande forskare från Sverige, Finland och Baltikum. En av forskarna bakom arbetet är Bengt Gunnar Jonsson, professor i biologi vid Mittuniversitetet. Han varnar för konsekvenserna om länder väljer alltför restriktiva eller ovetenskapliga tolkningar av riktlinjerna.
– Vi vill med detta arbete varna för att svaga eller ovetenskapliga nationella tolkningar av EU:s riktlinjer riskerar att utesluta många urskogslika skogar från skydd. Då riskerar vi både att bryta mot flera EU-policyer och förordningar och att förlora skogar med stor betydelse för den biologiska mångfalden, säger han.
En central slutsats i rapporten är att urskogar inte bör betraktas som statiska miljöer utan som dynamiska ekosystem som ständigt förändras genom naturliga störningar som stormar, bränder och insektsangrepp. Därför bör identifieringen av urskogar baseras på indikatorer som speglar dessa naturliga processer, snarare än på förenklade kriterier som främst utvecklats för brukade skogar.
Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska ett skogsområde uppfylla tre huvudindikatorer och minst två kompletterande indikatorer för att kunna klassas som urskog. Forskargruppen rekommenderar att skogar domineras av inhemska trädarter, innehåller en betydande andel död ved och har förekomst av gamla eller mycket stora träd. Samtidigt betonas att det är förekomsten av sådana strukturer som är avgörande, inte generella medelvärden för hela beståndet.
Särskilt kritiska är forskarna till användningen av fasta gränsvärden för exempelvis mängden död ved eller trädens medelålder.
– Att sätta alltför strikta gränsvärden som höga volymer död ved eller hög medelålder på träden i ett bestånd riskerar att utesluta många urskogar. Om förekomsten av urskogar underskattas kan det leda till betydande förluster av biologisk mångfald, ökade framtida kostnader för restaurering och svårigheter att nå både nationella och internationella miljömål, säger Bengt Gunnar Jonsson.
Rapporten lyfter också fram indikatorer som naturlig föryngring, strukturell komplexitet, förekomst av så kallade habitatträd och olika indikatorarter knutna till skogar med lång ekologisk kontinuitet. Forskarna betonar dock att frånvaron av vissa arter inte automatiskt innebär att en skog saknar urskogsvärden.
Den nya publikationen är tänkt att fungera som ett vetenskapligt stöd för myndigheter och beslutsfattare när arbetet med att identifiera och skydda Europas kvarvarande urskogar fortsätter.
