I industrimiljöer där brännbara gaser, ångor eller damm förekommer ställs särskilda krav på utrustning och säkerhet. ATEX är det europeiska regelverk som hjälper till att förebygga explosioner och skapa säkrare arbetsmiljöer. Men vad innebär ATEX egentligen, hur fungerar zonklassificeringen och vad behöver du tänka på när du väljer motorer och andra komponenter?
Vad är ATEX?
ATEX kommer från franskans Atmosphères Explosibles och omfattar två huvudsakliga EU-direktiv som reglerar utrustning och säkerhet i explosionsfarliga miljöer.
ATEX produktdirektiv (2014/34/EU)
Reglerar utrustning och skyddssystem avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer. Tillverkare ansvarar för att produkterna uppfyller tillämpliga säkerhetskrav, genomgår rätt bedömning av överensstämmelse och förses med föreskriven märkning och dokumentation.
ATEX arbetsplatsdirektiv (1999/92/EG)
Riktar sig till arbetsgivare och handlar om att identifiera, bedöma och förebygga explosionsrisker. Det omfattar bland annat riskbedömning, zonklassificering och val av lämplig utrustning. I Sverige kompletteras EU-reglerna av nationella föreskrifter, bland annat AFS 2023:7 och AFS 2023:10.
Varför är ATEX viktigt?
I många industriella processer hanteras ämnen som under vissa förhållanden kan bilda en explosiv atmosfär. Det kan exempelvis handla om gaser inom kemisk industri, ångor från lösningsmedel eller brännbart damm inom livsmedels- och träindustrin. En explosion kan uppstå när en explosiv atmosfär kommer i kontakt med en effektiv tändkälla. Därför behöver både arbetsmiljön och utrustningen utformas för att förebygga antändning. För maskintillverkare innebär det bland annat att motorer, transmissioner och andra mekaniska komponenter måste bedömas utifrån den miljö där de ska användas.
ATEX-zoner – hur klassificeras explosionsfarliga miljöer?
Explosionsfarliga områden delas in i olika zoner beroende på hur ofta och hur länge en explosiv atmosfär kan förväntas förekomma.
Zoner för gas, ånga och dimma
Zon 0: Explosiv atmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.
Zon 1: Explosiv atmosfär förväntas kunna uppstå vid normal hantering.
Zon 2: Explosiv atmosfär förväntas inte uppstå vid normal hantering, och om den uppstår är det endast kortvarigt.
Zoner för brännbart damm
Zon 20: Explosiv dammatmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.
Zon 21: Explosiv dammatmosfär förväntas kunna uppstå vid normal hantering.
Zon 22: Explosiv dammatmosfär förväntas inte uppstå vid normal hantering, och om den uppstår är det endast kortvarigt.
Zonklassificeringen är en viktig utgångspunkt vid valet av utrustning. Även ämnets egenskaper, temperaturförhållanden och möjliga tändkällor behöver beaktas.
Så tolkar du ATEX-märkningen
ATEX-märkt utrustning har en märkning som visar vilka miljöer och förhållanden den är avsedd för. Ett exempel på klassificering är:
II 2G Ex db IIB T4 Gb
II: Utrustningsgrupp för andra miljöer än gruvor med risk för gruvgas.
2G: Utrustningskategori 2 för explosiv gasatmosfär.
Ex db: Typ av explosionsskydd, i detta fall flamsäker kapsling.
IIB: Gasgrupp som anger vilka gaser utrustningen är lämplig för.
T4: Temperaturklass med högsta tillåtna yttemperatur 135 °C enligt klassens villkor.
Gb: Utrustningsskyddsnivå med hög skyddsnivå för gasatmosfär.
Märkningen måste alltid bedömas tillsammans med produktens dokumentation och de faktiska förhållandena i applikationen.
ATEX och val av elmotor
När en elmotor ska användas i en explosionsfarlig miljö räcker det inte att välja rätt effekt, varvtal och monteringsutförande.
Motorn måste också vara lämplig för den aktuella zonen och uppfylla kraven för exempelvis gasgrupp, temperaturklass och skyddsmetod.
Om motorn används tillsammans med en frekvensomriktare behöver även kombinationen och dess tillåtna driftsförhållanden kontrolleras.
Det är dessutom viktigt att ta hänsyn till mekaniska risker. Lager, bromsar, kopplingar och andra rörliga delar kan under vissa förhållanden orsaka värmeutveckling eller andra tändkällor.
