Nyheter

Kväve och kopplingen till kolbindning i de nordiska skogarna

Forskare har i ett projekt för Nordiska ministerrådet beräknat flöden av kväve i skogliga ekosystem i Sverige, Norge, Finland och i Danmark.

Arbetet är ett steg på vägen att räkna fram en total nationell kvävebudget där alla flöden av reaktivt kväve över nationella gränser kvantifieras. Forskarna har också jämfört resultaten med klimatrapporteringen och hur mycket kol som de nordiska skogarna uppges binda.

Utsläppen av kväve är fortfarande höga på många håll runtom i Europa. Jordbruk, transporter, energisektorn, industri och avfallshantering är de största källorna till kväveutsläpp, men hur mycket de olika utsläppskällorna står för varierar från land till land.

– Att jämföra de olika länderna är intressant ur flera perspektiv. Nedfall av kväve orsakar övergödning och skador på ekosystemen. Höga halter av kväveföroreningar i luften påverkar också människors hälsa och bidrar till den globala uppvärmningen. Så det är viktigt att alla länder gör vad de kan för att minska utsläppen och för att kunna göra det behövs bra beslutsunderlag, säger Filip Moldan på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Tillsammans med kollegor på norska NIVA, finska SYKE och danska Aarhus universitet har forskarna räknat på kväveflöden i ekosystem i skog, fjäll och våtmarker för att se hur mycket kväve som kommer in i systemen, bland annat via atmosfärisk deposition, och hur mycket som försvinner ut genom avrinning och skogsavverkning, på ett år. Beräkningarna har gjorts för Sverige, Norge, Danmark och Finland.

– Att upprätta nationella kvävebudgetar är ett bra sätt för att identifiera var man har de stora utsläppen av reaktivt kväve till miljön i ett land. Genom att undersöka storleken och förändringstakten för kvävebeståndet kan man också göra prognoser om framtida negativa effekter av kväveföroreningar på miljön och sätta in åtgärder där de bäst behövs, säger Filip Moldan.

En annan aspekt som gör flödet av kväve särskilt intressant i just skogar är att det är kopplat till kolets kretslopp och hur mycket kol som skogen kan binda. Alla fyra länder rapporterar till FN:s klimatkonvention (UNFCCC) att skogarna årligen binder relativt stora mängder kol.

Organiskt material innehåller både kol och kväve och skogens upplagring av kol är inte möjlig utan ackumulering av kväve. En ökning av skogens kollager kräver en källa till ”ny” kväve- eller kväveförflyttning från jord till träd för att få skogstillväxt och biomassaackumulering, eller tillväxt i kombination med en övergång till mer kvävefattig biomassa. Forskarna har jämfört resultaten för kväve med klimatrapporteringen men inte kunnat identifiera var de kväveflöden som är associerade med den rapporterade kolupplagringen i skogen och i skogsmarken kommer ifrån.

– Det är en intressant fråga, inte minst för att det är svårt att göra några uppskattningar om hur mycket kol som skogarna kommer fortsätta att ackumulera om man inte samtidigt belyser källor av kväve som gör det möjligt. Där borde man lägga mera krut på att knyta klimatrapporteringen och rapportering om luftföroreningar närmare varandra.

Som en rekommendation i rapporten lyfter forskarna fram att ytterligare samverkan mellan grupper som arbetar med nationella luftföroreningar och klimatrapportering skulle vara ömsesidigt fördelaktigt.

Läs rapporten på:
Nordiska ministerrådets webbsida.