Med anledning av EU:s nya tillväxtstrategi, den europeiska gröna given, som ska se till att klimataspekterna genomsyrar all EU-politik framöver i strävan mot ett klimatneutralt Europa år 2050 och delmålet 55 % minskning av växthusgasutsläppen till 2030, har nätverket Europaforum Norra Sverige antagit en position med åsikter om EU:s direktiv om förnybar energi (RED II).
Genom sina rika naturresurser har norra Sverige stora möjligheter att bidra till den gröna omställningen, inte minst genom regionens stora tillgång på förnybara energikällor såsom vindkraft, vattenkraft och bioenergi. EFNS påtalar därför vikten av att bioenergi och biodrivmedel krävs i ökad andel för att uppfylla EU:s klimat- och energimål.
– Norra Sverige är ett av Europas skogrikaste områden och tillgången till biomassa inom skogsindustrin är mycket god, vilket ger unika förutsättningar för produktion av biodrivmedel, säger Glenn Nordlund (S), ordförande för EFNS. Vi måste öka förståelsen för detta i EU så att man tar till vara på dessa tillgångar istället för att minska förutsättningarna att nyttja dem.
Biodrivmedel har en stor potential att minska EU:s utsläpp av växthusgaser och har fått allt större uppmärksamhet på senare år, inte minst inom flygsektorn. För att möta det växande behovet av biobränsle pågår intensiv forskning i Sverige, till exempel för att utveckla inhemsk produktion av bioflygbränsle med skogsbaserade råvaror. Här vill EFNS försäkra sig om att EU stärker sina incitament och det långsiktiga policyramverket för produktionen av biodrivmedel.
– Om EU ökar investeringarna och förändrar lagstiftningen till förmån för produktion av biodrivmedel kommer det gynna näringsliv och produktion i norra Sverige, men även hjälpa EU att ställa om transportsektorn, säger Åsa Ågren Wikström (M), vice ordförande i EFNS.
Dessutom påtalar EFNS att EU måste bli bättre på att ta hänsyn till regionala skillnader och förutsättningar. Vad som är ett hållbart nyttjande av förnybara resurser på en plats kan vara ohållbart på en annan beroende på skilda förutsättningar.
EFNS understryker att en bedömning av hållbarhet måste ta hänsyn till regionala skillnader. Erfarenheten från tidigare direktiv är att EU ofta försöker hitta modeller där ”one size fits all”, något som norra Sverige fått uppleva som skadligt för det regionala näringslivet och privatpersoner.
Nätverket pekar även på vikten av att fler lagar och direktiv från EU måste harmonisera och samspela med varandra för att fastslå förhållningssättet till hållbarhetsarbetet i EU. Man är även kritisk till att de tidsmässigt täta revideringarna av direktivet inte är optimala för nyckelaktörerna för att hinna ställa om och/eller etablera tillämpningen av nya bestämmelser.
