I rekordfart genom EU-maskineriet. På tisdagen godkändes lagpaketet om kritiska råmaterial av parlamentet i Bryssel när Critical Raw Materials Act röstades igenom. Nu återstår bara formalia innan förordningen träder i kraft i alla medlemsländer.
– Beslut, och att hela processen gått så snabbt, är en viktig signal som visar att man på politisk nivå prioriterar ett minskat importberoende av råmaterial, säger Maria Sunér, vd Svemin.
I den nya akten pekas 34 kritiska råmaterial särskilt ut. De konstateras ha stor extra betydelse för EU i kombination med att det finns betydande risk för störningar i leveranser. I lagpaketet slås därför fast att till 2030 ska självförsörjningen av de här råmaterialen öka markant. Riktmärket är att tio procent av behovet av strategiska råvaror ska brytas inom EU.
– Det går bara att dra en slutsats; vi behöver fler gruvor i Europa. Att bryta tio procent inom EU kan låta lite, men givet att produktionen av vissa strategiska råvaror idag är noll procent och att tiden till 2030 i gruvsammanhang är knapp kommer det krävas en kraftfull satsning om vi ska nå målet, fortsätter Maria Sunér.
Det är både arbetet med klimatomställningen och den geopolitiska situationen i omvärlden som drivit på Bryssel i mineralförsörjningsfrågan. Rysslands anfallskrig i Ukraina och ett Kina som stryper och kontrollerar exporten av vissa råvaror, har visat hur sårbara vi är. Sverige är Europas ledande gruvnation och står för en betydande del av EU:s produktion av metaller och mineral. Här finns också potential att utvinna mer; koppar, naturlig grafit och sällsynta jordartsmetaller – råvaror som klassas som såväl kritiska som strategiska av EU och som är viktiga för den gröna och digitala omställningen.
Ett bekymmer som kvarstår är dock tillståndsprocesserna i Sverige.
– Vi har både erfarenheterna och kunnandet i gruvnationen Sverige och det ger oss en särskild roll och ansvar i den här situationen. Nu måste vi därför också ges möjligheten att omsätta det i praktiken, för det krävs effektivare och mer förutsebara tillståndsprocesser, annars går inte EU:s kalkyl ihop, konstaterar Maria Sunér.
Den nya överenskommelsen betonar visserligen vikten av effektiva processer för tillståndsgivning. Men skrivningarna omfattar enbart de strategiska projekten.
– Det finns fortfarande hinder för gruvor i befintlig lagstiftning både i EU och nationellt; ramvattendirektivet och hur vi infört det i Sverige, exempelvis. Vi ser även risk för nya hinder i bland annat naturrestaureringslagen och industriutsläppsdirektivet. Dessutom måste den svenska regeringen göra sin hemläxa och ta tag i nödvändiga förändringar i det svenska tillståndssystemet. Mest bråttom är det att flytta Natura 2000-prövningen, avsluar Maria Sunér.
FAKTA – Critical Raw Materials Act (CRMA)
Bakgrunden till initiativet är EU-kommissionens vilja att avsevärt öka tillgången till kritiska råvaror, för att diversifiera sin försörjning och stödja forskning och innovation – som är avgörande för att EU ska klara den gröna och digitala omställningen. Initiativet ska stärka EU:s övervakningskapacitet och dess värdekedja genom att kartlägga projekt för mineralresurser och råvaror i EU:s strategiska intresse, som också har ett starkt miljöskydd.
Även EU:s internationella politik för viktiga råvaror ska stärkas. I akten som röstades igenom av EU-parlamentet på tisdagen (12 december) klassar EU 34 råvaror som kritiska, och 17 av dessa som strategiska. Projekt som omfattar de strategiska råvarorna kan bli utpekade som strategiska projekt.
Sverige har flera projekt som skulle kunna klassas som strategiska enligt det nya regelverket, med bland annat koppar, sällsynta jordartsmetaller, nickel och grafit. Men det är upp till varje projektägare att avgöra om man vill ansöka om att bli ett strategiskt projekt.
EU sätter i akten upp benchmarks för EU:s egen kapacitet gällande av strategiska råvaror till 2030:
Minst 10 % ska brytas inom EU
Minst 40 % ska processas inom EU
Minst 25 % ska komma från återvinning
EU ska dessutom som mest importera 65 % av ett enskilt råmaterial från ett enskilt land
Efter parlamentets omröstning på tisdagen 12 december är nästa steg är ett godkännande i ministerrådet under nästa vecka, och därefter officiell publicering. Akten är en förordning som börjar gälla direkt i alla medlemsstater så snart det trätt i kraft, det sker i början av 2024.
