Ett av de mest givande och matnyttiga inslagen på Skogsindustridagarna är presentationerna av intressanta skadefall, så även i år. Erfarenhetsåterföringen är ovärderlig.
Alla vet att det är bättre att byta delar av processutrustningen i tid, istället för att riskera akuta stopp, men vilka skador kan inträffa och varför? Och med vilka mättekniker går det att diagnosticera i tid?
KIWA har metoderna och dessutom kompetensen att utvärdera mätningarna.
Under årets Skogsindustridag föll lotten på John Thorsmyr att informera om ett antal skadefall. Han har arbetat på KIWA som besiktningsingenjör, men är idag stationerad på säljavdelningen.
Skadefall 1:
Öppen tjocklutcistern. Manteln sögs ihop efter en driftomläggning. Orsaken var att kallt media pumpades in i en varm cistern. Som åtgärd förstärktes cisternen med tre ringar och två halvmånformade böjar. Prov gjordes i samband med skadan och vid reparationen för att upptäcka eventuella sprickor. Liknande deformeringar av mantlar kan förekomma i matarvattentankar.
Skadefall 2:
Krypskador i högtemperaturångledning tidigare än väntat. Utgående ångledning från en sodapanna som byggdes 2005 var dimensionerad för en kryplivslängd på 200000 timmar. Redan 2018 efter cirka 110000 timmar konstaterades krypning. Detta visades genom replikaprov. Sådana prov de följande åren visade ökande krypning med tilltagande sprickor. Under 2019 byttes en rörböj och 2020 byttes två böjar. I år ska ytterligare replikaprov göras och åtgärder planeras. Slutsatsen är att den rekommendation som finns om replikaprov efter 100000 timmar bör följas. Inför replikaprov är spänningsanalys helt avgörande för att inringa områden där replikaprov ska göras.
– Om man inte letar på rätt platser på rören kommer man inte att hitta krypskador. Det är som att leta fortkörare på en parkeringsplats, kommenterade John Thorsmyr. Spänningsanalys är viktig även för att kontrollera rörsystemets funktion samt för att bedöma livslängd.
– Ni måste ha koll på processutrustningens livslängd. Arbetsmiljöverket ställer krav på livslängdsjournal, påpekade John Thorsmyr.
För vissa material kan det vara bra att göra noll-replikaprov på ny utrustning för att ha en referens att jämföra senare prov med.
Skadefall 3:
Laga sönder en värmeväxlare? Jo, det kan bli så. Här visades en tubvärmeväxlare med två vändkammare. Den fungerar som kondensor där ånga från processen kondenseras till vatten. Anläggningsägaren önskade stoppa en sprickbildning för att det inte skulle spricka mer. Men själva lagningen gjorde att det sprack ännu mer. Penetrantprovning visade genomgående spricka, från in- till utsidan. Man lyckades dock laga tills en ny växlare kunde sättas plats. Eftersom växlaren var i det närmaste uttjänt hade anläggningsägaren redan planerat ett byte. KIWA har tidigare sett liknande skador på många värmeväxlare av flera olika typer.
Skadefall 4:
Spricka i rörledning vid sodapanna. En ångavtappning från turbin ledde 23 bars ånga till sotblåsare. Vid rondering upptäcktes ångläckage. Avisolering blottade en 60 mm lång spricka. Röntgen visade dock att den var 160 mm. Varför sprickan uppstod är fortfarande inte känt. En slutsats är i alla fall att röntgen är bra för att avslöja en hel skada av detta slag. Annars är risken att lagningen bara görs på en del av skadan.
– Efter en sådan reparationssvetsning är det ett krav enligt PED att provtrycka, berättade John Thorsmyr. I det här fallet vågade man inte provtrycka rörledningen eftersom det fanns en risk att oavsiktligt trycksätta turbinen. Provtryckningen ersattes därför med 100 % röntgen och 100 % magnetpulverprovning. För att göra ett avsteg likt detta så måste man komma in med en skriftlig ansökan om avsteg från provtryckning som ska granskas av tredje part.
Skadefall 5:
Det avslutande exemplet och frågeställningen var om övergång till väggtuber med material EN 1.4306/ASTM 304L/3R12 (Sandvik) går för långt ner i sodapannor av ny konstruktion. Bakgrunden är att sodapannor som är byggda de senaste 15 åren har en bottendel som helt eller delvis består av kompoundtuber med ett yttre skyddande legeringsskikt av Sanicro 38 (Sandvik). Ovanför primärluftsportarna görs en övergång till tuber med 304L som är mindre resistent mot korrosion. I äldre sodapannor har detta material ändå klarat sig bra, men detta är inte fallet i några av de nyare pannorna.
KIWA har följt en sodapanna sedan den var ny 2012. Redan efter två år sågs korrosion intill skarv, övergången mellan Sanicro-tuberna och 304L-tuberna. Från 2015 gjordes tjockleksmätningar av skiktet ovan skarv. Korrosionen tilltog sedan för varje år. Förra året var tjockleken på 304L strax ovan skarv mot Sanicro nere på 1,25 mm vilket är minimigräns för tillverkningstoleransen. Under åtta år hade därmed korrosionen förvärrats mycket snabbt.
– Eventuellt borde Sanicro-tuberna gå högre upp i eldstaden. Man kanske ska fundera på detta vid konstruktion av nya sodapannor, avslutade John Thorsmyr från KIWA.
I sammanhanget kan tilläggas att 2020 upptäcktes okulärt svag korrosion även på tubytor med Sanicro. En orsak till högre korrosionsrisk på nya pannor kan vara deras ångdata med högre temperatur.
På bilden:KIWA inspekterar manuellt och okulärt, men har givetvis också tillgång till ett stort antal diagnosmetoder. En spricka kan exempelvis röntgas för att kartlägga dess fullständiga utbredning
Foto: John Thorsmyr
