När projektet börjar har projektledaren offerten framför sig. På pappret verkar allting stämma, rad för rad. Ändå vet han av erfarenhet att en sådan här kalkyl ofta spricker. Statliga byggen har visat gång på gång att detta är ett mönster. Men vad kan projektledaren göra åt det i sitt eget projekt?
Varför blir byggprojekt dyrare än kalkylerat?
Statliga infrastrukturprojekt blir dyrare än kalkylerat eftersom Trafikverket, enligt Riksrevisionen, ofta har underskattat kostnaden i förväg. Ökningarna uppstår främst i planeringsfasen, när mycket ännu är oklart.
För de objekt som fanns med i både 2014 och 2018 års nationella planer steg den kalkylerade kostnaden sammanlagt med 58 miljarder kronor, i genomsnitt 39 % per projekt på fyra år. I byggfasen hittade Riksrevisionen inga systematiska kostnadsavvikelser.
Dessa siffror gäller statliga infrastrukturprojekt och ska inte tolkas som gällande byggbranschen i stort. Dock känns mekanismen igen från de flesta byggprojekt. Kalkylen görs tidigt, baserat på det man vet initialt och det är den basen man måste utgå från.
En del av denna bas är hur lång tid olika moment har tagit i tidigare projekt och den uppgiften blir aldrig säkrare än den tidrapportering den baseras på. Det är en slutsats av resonemanget här, inte något Riksrevisionen har sagt.
Betyder en ny summa att den första kalkylen var fel?
Inte nödvändigtvis. Det är regeringen noga med att säga. I sin skrivelse till riksdagen om granskningen instämde regeringen i att omfattande kostnadsökningar i infrastrukturprojekt är problematiska. Men en uppdaterad kostnadsuppskattning behöver inte betyda att den tidigare var felaktig, menade regeringen samtidigt. Förutsättningarna kan ha ändrats på ett sätt som ingen kunde förutse.
Men det resonemanget förutsätter också att orsaken går att påvisa. Riksrevisionens granskning av Trafikverkets kalkyler hade redan konstaterat att Trafikverket inte kunde ta fram någon systematisk information om varför kostnaden ändrats mellan kalkylerna. Riksrevisionen rekommenderade att de mer systematiskt skulle ta reda på vad som orsakat kostnadsökningarna, och regeringen instämde.
Går det att följa upp efter det att bygget är klart?
Ja, det går. Men bara om själva underlaget finns kvar. Citybanan i Stockholm är ett exempel. Trafikverkets efterkalkyl från 2022 jämförde den faktiska investeringskostnaden med kalkylen inför beslutet om byggstart. Utfallet blev 23,0 miljarder kronor, mot kalkylens 22,6 miljarder, räknat i samma prisnivå.
När man såg på själva kostnadssidan så höll kalkylen. Efterkalkylen visade till och med att de faktiska kostnaderna låg i linje med de kalkyler som besluten byggde på. Uppföljningen stötte ändå på ett hinder, som efterkalkylen satte fingret på.
Effektbedömningen som gjordes 2009, det vill säga beräkningen av projektets nytta för samhället, fanns tillgänglig. Däremot fanns inte de beräkningar som effektbedömningen baserades på i arkivet. Därför fick utredarna återanvända en äldre beräkning från 2006, då denna hade sparats. Den fick då ligga till grund för beräkningarna.
Hur förklarar man avvikelser i projekt man driver själv?
Dessa mönster gäller inte bara de största byggföretagen utan återfinns även i mindre projekt. I en äldre studie av statliga väg- och järnvägsprojekt, byggd på efterkalkyler, fanns de procentuellt sett största avvikelserna i de minsta projekten, de under 100 miljoner kronor.
En examensuppsats vid LTH i Helsingborg följde tre avslutade ROT-projekt, alltså renovering, ombyggnad och tillbyggnad, hos ett entreprenadföretag. I dessa tre fall hängde de vanligaste riskerna i anbudskalkylerna ihop med otydliga förfrågningsunderlag och tidsbrist, samt med osäkerheter kring ändrings- och tilläggsarbeten.
Erfarenhet är värdefullt, men bara för den person som har fått den och för det projekt personen driver. Erfarenheten går inte att dra nytta av i efterhand om den inte dokumenteras.
Det som förklarar omständigheterna kring en avvikelse är vad som hände och när. Och den informationen blir aldrig mer detaljerad än när man ser vem som jobbade med vad, vilken dag och hur många timmar som gick åt till saken.
Med tillgång till all sådan information blir det väldigt mycket enklare att se var kalkylen började spricka. Man kan ofta koppla det till särskilda händelser och omständigheter, som en ritningsändring, en försenad materialleverans eller en komplikation i arbetet. Utan rapportering av timmarna och händelserna återstår bara splittrade minnen av vad som hände.
Vad de rapporterade timmarna bidrar med till framtida kalkyler
När en projektledare sätter sig med en offert vid sitt skrivbord och ska börja planera, med tillgång till historiska timmar från liknande projekt, har denna projektledare helt andra förutsättningar att utgå från.
Kalkylen kan då vila på uppmätta utfall istället för uppskattningar. Uppsatsen från LTH pekade åt precis det hållet: att följa upp avslutade projekt och låta erfarenheter gå vidare genom dokumentation är ett viktigt sätt att förbättra kalkyler och minska avvikelser i framtida projekt.
Ett av de webbaserade system för tidrapportering som finns beskriver sitt syfte som ett sätt att få reda på vart timmarna tar vägen. Kontroll över upparbetade timmar och kostnader beskrivs som en grundförutsättning för effektiv projektdrift. Till systemet finns även en app kopplad så att rapporteringen kan göras direkt när arbetet utförs och det fortfarande finns färskt i minnet vad som hänt.
En kalkyl byggd på konkret rapporterade timmar blir dessutom lättare att försvara och motivera inför kunden, eftersom allting går att härleda.