Ramavtalet med Norsk nukleær dekommisjonering (NND) löper till 2055 och omfattar transport, behandling för långsiktig lagring och mellanlagring av använt kärnbränsle från Norges tidigare forskningsreaktorer. Det avtalsenliga minimivärdet uppskattas till omkring 875 miljoner kronor och det totala värdet för Studsvik till 3–4 miljarder kronor. Den slutliga summan avgörs av förstudiens omfattning och budget, av vilka arbetsordrar NND lägger och av tillstånd i båda länderna.
Studsvik har tecknat ett ramavtal med Norsk nukleær dekommisjonering (NND), den statliga norska myndighet som ansvarar för avvecklingen av landets kärntekniska anläggningar. Avtalet gäller det använda kärnbränslet från de tidigare forskningsreaktorerna i Halden och Kjeller. Studsvik ska transportera bränslet till sina anläggningar i Sverige, inspektera och behandla det och lagra det tills det återförs till Norge.
Avtalet löper till 2055 och inleds med en förstudie som ska fastställa den detaljerade projektplanen och budgeten. Huvuddelen av arbetet väntas ske under de kommande två decennierna. Avtalet signerades tidigare i dag i norska Halden av Studsviks vd Karl Thedéen och NND:s generaldirektör Pål Mikkelsen.
Norge har omkring 16,5 ton använt kärnbränsle från sex decennier av forskningsreaktordrift. Mycket av bränslet kan inte långtidslagras eller slutförvaras i sin nuvarande form. Det består bland annat av metalliskt uranbränsle, aluminiumkapslat bränsle och experimentbränslen.
Enligt ramavtalet ska Studsvik transportera bränslet från Norge till sina kärntekniska anläggningar utanför Nyköping, inspektera det och vid behov behandla det genom bland annat oxidation av metalliskt uranbränsle, för att förbereda det för mellanlagring och slutförvar. Det behandlade bränslet blir kvar hos Studsvik tills det återförs till Norge för slutförvar.
Förstudien inleds omedelbart och ska i detalj klarlägga hur bränslet hämtas, transporteras, hanteras i Sverige och återförs. Utifrån det underlaget färdigställer parterna projektplanen och budgetutkastet, och NND lägger sedan arbetsordrar för varje etapp. Varje etapp kräver de myndighetsgodkännanden och tillstånd som behövs i båda länderna.
Studsvik uppskattar avtalets totala värde, inklusive förväntade arbetsordrar för transport, behandling och lagring, till mellan tre och fyra miljarder kronor fram till 2055. NND bedömer sitt avtalsenliga minimiåtagande till omkring 875 miljoner kronor, under förutsättning att allt bränsle har transporterats till Sverige senast 2035. NND kan säga upp avtalet efter förstudien med tolv månaders uppsägningstid, under vilken den fasta avgiften och minimivolymen fortsätter att gälla, och i övrigt efter fem år med 18 månaders uppsägningstid. I sådana fall realiseras inte minimiåtagandet fullt ut. Avtalet väntas inte påverka Studsviks resultat väsentligt under 2026 och 2027. Studsvik återkommer med mer information när projektplan och budget är fastställda och de tillstånd som krävs har beviljats.
Avtalet innefattar en fast årlig avgift som täcker projektledning, myndighetskontakter, säkerhetsskydd och reserverad lagringskapacitet hos Studsvik. Det bygger på mer än tio års samarbete mellan Studsvik och den norska kärntekniska sektorn, bland annat ett avtal från 2021 med Institutt for energiteknikk (IFE) om behandling av metalliskt uranbränsle från reaktorn JEEP I i Kjeller.
– Det här avtalet är en milstolpe och resultatet av många års arbete, och det kan bli ett av de mest betydelsefulla i Studsviks historia. Norge behöver en säker och varaktig lösning för bränsle som har legat i tillfällig lagring, och vi har anläggningarna, tillstånden och kompetensen för att leverera den. Avtalet stärker den långsiktiga affären för affärsområdet Fuel, Materials and Waste Technology, och öppnar för fler internationella uppdrag där vi kan ta ansvar genom hela kärnkraftens livscykel, säger Karl Thedéen, vd för Studsvik.
– Ett säkert omhändertagande av det använda bränslet från Halden och Kjeller är en av NND:s viktigaste uppgifter. Delar av bränslet måste behandlas innan det kan lagras säkert på lång sikt, och Studsvik har de anläggningar och den erfarenhet som krävs. Vår bedömning är att detta är den säkraste vägen och att den är försvarbar både miljömässigt och ekonomiskt, säger Pål Mikkelsen, generaldirektör för Norsk nukleær dekommisjonering.
