Lappland Guldprospektering har vid fältkartering av höstens tre kärnborrhål vid Nya Gilleberget i Ljusdals kommun påträffat mineralisering (skarn med magnetkis, arsenikkis och kopparsulfid) i samtliga hål, mest i GB202607 med tre zoner om sammanlagt 37,35 meters borrhålslängd. Guldhalten är okänd tills kärnorna analyserats under fjärde kvartalet 2026, och iakttagelserna är ännu inte granskade av Bolagets kompetenta person.

Hålen undersöker berget närmare guldzonen om 28,05 meters borrhålslängd med 2,30 gram guld per ton i GB202601, som Bolaget offentliggjorde den 26 juni 2026. Målet är att visa åt vilket håll zonen lutar och hur långt den sträcker sig, och att börja uppskatta mineraliseringens tjocklek.

Bakgrund

Den 15 maj 2026 meddelade Bolaget synligt guld i borrkärnan från GB202601, och den 31 augusti 2026 slutrapporterades vårens program om fyra hål. De övriga tre hålen saknade sammanhängande guldförande sträcka och kom inte närmare zonens mittpunkt än hundra meter, så zonens riktning och utsträckning var okänd. Bolaget beslutade då att borra två nya hål om sammanlagt cirka 600 meter mot zonen under hösten. Under arbetets gång utökades programmet till tre hål, sedan fältkarteringen vid borrplatsen motiverade ett hål till.

Guldförande flyttblock har drivit prospekteringen i området i över fyrtio år, sedan Ingemar Åslund hittade det första, och över åren har fler än 50 guldförande flyttblock lokaliserats i området kring Nya Gilleberget.

I Enåsengruvan i Ljusdals kommun bröt Boliden cirka 400 kilogram guld årligen mellan 1984 och 1991.

Höstens borrning

Samtliga tre hål, GB202605, GB202606 och GB202607, borrades från samma plats i olika vinklar, så att de på det djup där zonen påträffades beräknas passera mellan cirka 40 och 80 meter från GB202601. Programmet blev 845,1 meter, mot de cirka 600 meter som planerades.

Mineraliseringen har fältkarterats löpande av Bolagets geolog vid borrplatsen, och med det sista hålet, som avslutades den 5 oktober 2026, föreligger iakttagelser från alla tre hål. I GB202607 ligger de tre zonerna mellan 156,8 och 174,7 meter, 228,75 och 238,2 meter samt 271 och 281 meter längs borrhålet. Längderna är borrhålslängd, och sann bredd (mineraliseringens verkliga tjocklek) är inte fastställd. Avstånden är beräknade ur hålens planerade riktning och lutning, och intervallen i de två andra hålen redovisas tillsammans med analysresultaten.

– I våras fick vi 28 meter med guld i ett enda hål. Nu har vi borrat tre hål runt den träffen, och vi ser mineralisering i alla tre, med tre zoner om sammanlagt 37 meter i det sista. Det är precis vad vi ville se. Nu vill jag ha analyserna på bordet, och dem räknar vi med före årsskiftet, säger Fredrik Johansson, verkställande direktör, Lappland Guldprospektering.

– Vi har prospekterat i området sedan 1979, då det första flyttblocket hittades. Det som gjort oss och flera andra prospekteringsbolag så intresserade har varit den rikliga mängden flyttblock med guld i. Under årens lopp har vi lokaliserat fler än 50 flyttblock med guld i, och nu tycker jag att vi efter sommarens och höstens borrningar kan säga att källan till blocken är hittad, säger Torbjörn Grahn, prospektör, Lappland Guldprospektering.

Nästa steg

Borrkärnorna transporteras till Malå, där Bolagets geolog detaljkarterar dem och beskriver bergarter, strukturer och mineral. Karteringen beräknas ta ett par veckor och analysen därefter cirka en månad. Bolaget redovisar analysresultaten från samtliga tre hål när de föreligger.

I veckan inleder Bolaget magnetometermätningar över det område där mineraliseringen skulle kunna nå markytan. En magnetometer mäter magnetfältet, och resultatet blir en karta över magnetiska anomalier, alltså platser där berggrunden är mer eller mindre magnetisk än omgivningen. Kartan används för att rikta nästa borrning.

Kommande milstolpar

Bolagets bedömning vid tidpunkten för detta pressmeddelande. Tidpunkten för besked om miljötillståndet styrs av handläggningen, beslutet och eventuella överklaganden.