En hiss kan gå felfritt i många år och ändå höra till gårdagen. I många svenska fastigheter rullar hissar som sattes in för decennier sedan, fortfarande pålitliga men byggda för en annan tids krav. Länge har frågan om vad man ska göra med dem kunnat skjutas på framtiden.

Den möjligheten håller på att ta slut, eftersom nya säkerhetskrav nu sätter en bortre gräns för hur länge en gammal hiss får förbli orörd.

En teknik som åldras fortare än fastigheten 

En hiss som är 20 till 30 år gammal fungerar ofta utan anmärkning. Problemet är inte att den slutar gå. Problemet är att tekniken inte längre uppfyller dagens nivå på säkerhet, komfort och energi. Styrningen är otidsenlig, gången är kanske ryckigare och elförbrukningen högre än i en modern anläggning. Avståndet till en nutida hiss växer för varje år som går.

En äldre hiss styrs dessutom av det regelverk som gällde när den en gång installerades. Byggnaden runt omkring kan renoveras, få nya stammar och nytt klimatskal medan hissen fortsätter att lyda under villkoren från sin egen installationsdag. På så vis åldras den fortare i regelmening än fastigheten den sitter i. En hiss från en svunnen tid har med sig den tidens säkerhetstänkande, oavsett hur välskött den är.

Mellan de två ytterligheterna, att helt låta bli eller att riva ut allt, finns möjligheten till hissmodernisering. I stället för att byta hela hissen byts de delar som tjänat ut, som styrsystem, motor och säkerhetsutrustning. Resultatet blir en anläggning som rör sig jämnare, drar mindre el och känns lika pålitlig som en ny, till en betydligt lägre kostnad än ett komplett utbyte.

Från branschfråga till lagkrav 

Mer än hälften av våra svenska hissar är äldre än 30 år. Det gör beståndet till Europas äldsta, och det är i de gamla hissarna som de flesta olyckorna sker. Frågan har därför vandrat från branschens egna rekommendationer in i lagstiftningen.

I september 2023 beslutade regeringen om ett nytt krav. Alla hissar för persontransport ska ha ett lämpligt skydd mellan schaktdörr och korgdörr, där någon annars riskerar att bli instängd. Det första beslutet omfattade runt 600 hissar. Fastighetsägare som berörs har till den 31 oktober 2031 på sig att uppfylla regelverket. En del av väntan har handlat om att se exakt hur kraven ska tolkas i det enskilda fallet.

Tidsgränsen ändrar inte det som redan gäller. Enligt Boverkets regler om hissar ska även befintliga hissar alltid ha den utrustning och det utförande som skäligen krävs för att vara säkra, också när inga ändringar görs.

Nya föreskrifter gäller dessutom sedan den 1 december 2025, med samma funktionskrav som tidigare men uppdelat i tre författningar för olika ansvarsområden. Till det hör återkommande besiktning, den kontroll som ska göras med jämna mellanrum under hela den tid hissen används. Säkerhetskravet vilar alltså på hissen hela tiden, inte bara den dag den byggs om.

Ett förbud, och hissarna som inte nås av det 

En typ av hiss står ut i statistiken. Drygt 20 000 hissar i svenska fastigheter saknar nämligen helt skydd i korgöppningen. Den här gruppen av hissar har halkat efter när säkerhetskraven skärpts på andra håll. Sedan 2012 är de förbjudna i kommersiella fastigheter, men i bostadshus är de fortfarande tillåtna. Särskilt vanliga är de i miljonprogrammets bestånd.

Risken är konkret. Utan skydd i korgöppningen kan en sådan hiss bli farlig, till exempel vid en flytt när dörrar står öppna och skrymmande möbler passerar. Boverket har lagt fram ett förslag som riktar in sig på exakt dessa hissar, men det väntar fortfarande på beslut från regeringen. Under tiden står tusentals bostadshus med en hisstyp som redan är utmönstrad i kontor och butiker.

Hissförbundet driver frågan om retroaktiva krav även för dem, så att luckan i regelverket täpps till. Till dess ligger både bedömningen och ansvaret hos den som äger fastigheten. En gammal grindhiss blir inte säkrare av sig själv. Någon måste fatta beslut om att åtgärda den.

Vägen från beslut till modernisering 

Ansvaret för att en hiss är säker ligger alltid hos fastighetsägaren. Det går inte att lämna över till service- eller besiktningsföretaget, även om de sköter driften. En del tror att ansvaret följer med serviceavtalet. Det gör det inte. Ett serviceföretag som bara underhåller hissen kan enligt lag inte bära ansvaret. Det offentligrättsliga ansvaret går heller inte att avtala bort.

Hissförbundet rekommenderar att det görs en professionell bedömning av skick och åtgärdsbehov av alla hissar när de är 20 till 25 år gamla. Branschen rekommenderar också att välja serviceföretag som varit verksamma i minst två år och som arbetar med dokumentation och kvalitetsuppföljning.

Allt fler fastighetsägare för in hissunderhåll i sina underhållsplaner, vid sidan av tak, fasad och stammar. Då blir hissens skick något som tas med i planeringen, i stället för att upptäckas den dag den stannar. På så sätt blir modernisering ett vägval snarare än en nödåtgärd.

Vid en ombyggnad kan det dessutom ställas säkerhetshöjande följdkrav, så att en gammal hiss inte bara lappas utan faktiskt lyfts närmare dagens nivå. Med rätt komponentbyten förbättras säkerhet, komfort och energi, till en lägre kostnad än ett komplett utbyte.