Sand finns överallt i våra liv – i betong, glas, elektronik och till och med solkräm. Trots att det är världens näst mest utvunna naturresurs är den nästan osynlig i samhällsdebatten. Nu visar den nya rapporten När sanden blev till guld – en rapport om den svenska sandutvinning och en begynnande global resurskris att överutvinning leder till miljöskador och sociala konflikter, och att effektiv reglering, återbruk och ökad medvetenhet är avgörande för att möta den begynnande sandkrisen.

Sand är den osynliga ryggraden i våra samhällen och återfinns i allt från betong till solkräm. Men bakom kulisserna döljer sig en resurskris färgad av miljöskador och sociala konflikter som kräver effektiv reglering, återbruk och ökad medvetenhet om sanden som en strategisk resurs – för att möta en begynnande sandkris.

Läs rapporten här

Välkommen på lanseringsseminarium på onsdag

Rapporten är skriven av Lova Schildt, marinbiolog, hållbarhetsvetare och forskarassistent vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet.

– Vi vill utmana myten om sand som obegränsad och konfliktfri. Sand är en strategisk resurs, och vi måste ställa oss frågan: för vem bygger vi, och till vilket pris? säger Lova Schildt.

I Sverige står bygg- och anläggningssektorn för den största användningen av sand. Trots ett starkt regelverk är uttaget högt och återvinningen låg. Rapporten betonar att nyutvinning bör vara sista alternativet och att återbruk måste bli norm.

Rapportens rekommendationer:

Öka medvetenheten om sand som strategisk resurs.

Prioritera återbruk och återvinning.

Minska onödig konsumtion och nyutvinning.

Stärk internationellt samarbete och datautbyte.

Sand är en osynlig men avgörande resurs i våra samhällen. Utan hållbar hantering riskerar vi både ekologiska, sociala och ekonomiska konsekvenser – och Sverige har alla möjligheter att gå före i omställningen.

Bild: Susanne Stöckli