Sverige har allt som krävs för att bygga en ny elektrobränsleindustri. Ändå riskerar vi att halka efter när andra länder växlar upp. I en ny rapport presenterar Uniper tre konkreta åtgärder för att Sverige ska kunna ta ledartröjan.

– En svensk elektrobränsleindustri skapar jobb, minskar utsläppen, stärker energisäkerheten och ger totalförsvarsnyttor. Men då måste vi smida medan järnet är varmt och satsa nu, säger Johan Svenningsson, vd för Uniper Sverige.

Elektrifiering är avgörande för att lämna Sveriges fossilberoende, men inom sektorer som flyg, sjöfart och delar av industrin är direkt elektrifiering inte möjlighet. I stället behövs indirekt elektrifiering med elektrobränslen.

Unipers rapport visar att Sverige har det som krävs för en ny basindustri: fossilfri elproduktion, god tillgång på vatten och en etablerad basindustri som genererar koldioxid. Men andra länder inom EU liksom Kina driver på utvecklingen.

– Om Sverige ska behålla konkurrensfördelarna och inte hamna på efterkälken behöver politiken ta stora kliv framåt, fortsätter Svenningsson.

I rapporten presenteras tre konkreta förslag:

Sätt ett nationellt mål för elektrobränslen
Ett kapacitetsmål till 2035 skulle ge industrin långsiktiga planeringsförutsättningar och signalera att Sverige vill vara en del av den europeiska energiomställningen

Anpassa befintliga stöd för elektrobränslen
Justera stöd som Industriklivet och Klimatklivet så att de kan användas för investeringar i elektrobränsleproduktion. Analysera även stödet för infångning och lagring av koldioxid, så att det inte hindrar användningen av infångad koldioxid, vilket behövs för att exempelvis tillverka elektrobränslen.

Utred långsiktiga marknadsförutsättningar för elektrobränslen
Analysera hur en framtida riskdelning och finansieringsmodell skulle kunna se ut. Det skulle kunna vara differenskontrakt eller stimulanser med intäkter från EU:s utsläppshandel. Detta bör dock endast finnas under en övergångstid, till dess att produktionen skalats upp och marknaden står på egna ben.