Nyheter

NY rapport från FOI: Stort antal utländska investeringar anmäls i Sverige

I en oroligare omvärld har allt fler länder skaffat sig granskningssystem för utländska direktinvesteringar. Sverige sticker ut, visar en rapport från FOI.

En utländsk direktinvestering är när ett företag, en organisation eller en privatperson förvärvar andelar eller tar kontroll över ett företag i en annan ekonomi. Ofta handlar det om att en aktör från ett land köper en verksamhet i ett annat land, men det kan också röra sig om att exempelvis ett icke EU-land investerar i EU:s inre marknad, som räknas som en gemensam ekonomi.

Utländska direktinvesteringar kan bland annat bidra till ett lands tillväxt, men när en aktör får kontroll i en verksamhet eller sektor kan det också innebära en risk.

– Kontrollen kan potentiellt användas för att skada eller verka på sätt som inte är av intresse för företaget eller landet den har skett i. Det kan göras genom infiltration eller sabotage, men också genom att känslig information hamnar hos aktörer som använder den mot nationens intresse, säger Marica Wennman, biträdande analytiker på FOI:s avdelning Försvarsanalys.

Stora likheter mellan länder

På grund av riskerna har många länder de senaste åren infört system för att granska och skydda mot investeringar som kan hota den nationella säkerheten, däribland Sverige.

– Det finns lagar som styr och ställer krav på granskningarna. I Sverige är det Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som sköter granskningen. De får även stöd från bland annat Säpo och Myndigheten för civilt försvar, säger Marica Wennman.

Det är upp till investeraren själv att ta reda på om den täcks av anmälningsskyldigheten och i så fall anmäla sig till ISP. Efter granskningen kan ISP vidta åtgärder om investeringen anses potentiellt skadlig.

– De har rätt att ställa särskilda ytterligare krav på investeringen, eller ställa ytterligare villkor för att den ska godkännas. De kan också förbjuda investeringen helt.

Hur granskningssystemen ser ut i några olika länder har Marica Wennman och hennes kollega Jonas Eriksson undersökt i rapporten Granskningsprocesser för utländska direktinvesteringar: En komparativ analys av olika länders granskningsmekanismer.

I rapporten jämför de Sveriges system med systemen i Finland, Danmark, Norge, Storbritannien och USA. Likheterna är stora mellan ländernas granskningsmekanismer, konstaterar rapportförfattarna.

– Samtliga länder har anmälningskrav när investeringar ska genomföras, sedan kan tröskeln vara lite olika för när kravet gäller. För några länder är det inom vissa kritiska eller känsliga sektorer, för andra är det storleken på investeringen som avgör, säger Marica Wennman.

Risk med hög belastning

En sak sticker dock ut: Sverige får in ett mycket större antal anmälningar än de andra länderna. Även Storbritannien har ett högt antal anmälningar. Vad det beror på kan inte Marica Wennman svara på.

– Man kan spekulera i om det är på grund av hur granskningssystemet ser ut eller om investerare ser större risker med att inte anmäla i vissa länder, eller om intresset är större att anmäla i Sverige och Storbritannien jämfört med andra länder.

I rapporten skriver hon och Jonas Eriksson att mängden anmälningar i Sverige aktualiserar frågor om hur regelverkets utformning påverkar balansen mellan ett omfattande säkerhetsskydd och ett effektivt utnyttjande av granskningsresurser.

– Risken är att ISP inte hänger med, att de får för mycket att göra. Då skulle vissa investeringar kunna slinka igenom utan att granskningen genomförs på ett tillräckligt sätt. Jag vill inte säga att det är så, men det är en risk, säger Marica Wennman.

Därför vore det bra att fundera på om granskningssystemet borde utvärderas eller omvärderas så att det inte leder till onödigt merarbete för ISP, menar hon.

– I dagens oroliga omvärldsläge har det blivit allt mer aktuellt att skydda nationella verksamheter och intressen. Många lagstiftningar i andra länder som vi undersökt har reviderats relativt nyligen.

BIld av Johan Bollman