EU:s kemikalielagstiftning spelar en viktig roll för att minska användningen av farliga ämnen och driva på arbetet med att byta ut dessa ämnen till bättre alternativ. Men regelverken är många och komplexa vilket kan skapa otydlighet och vara administrativt betungande för företagen.
Det visar en studie som IVL Svenska Miljöinstitut genomfört med fokus på företag inom tillverkningsindustrin.
– Vi har tittat på om kemikalielagstiftningen leder till minskad användning av farliga ämnen men också hur den påverkar företagens konkurrenskraft, innovation och möjligheter att fasa ut farliga ämnen på ett effektivt sätt, säger Eva Hallberg, expert inom kemi och lagkrav på IVL.
Målet har varit att identifiera eventuella hinder som företag upplever att kemikalielagstiftningen kan utgöra samt förstå hur det påverkar deras innovation. Fokus ligger på praktiska utmaningar inom tillverkningsindustrin och hur företag i olika branscher och av olika storlek påverkas. I projektet har intervjuer hållits med företag inom bland annat fordons-, elektronik-, kemi-, stål- och batteriindustrin.
Studien visar att reglering med hjälp av lagstiftning som Reach- och CLP-förordningarna har lett till minskad användning av flera särskilt farliga ämnen och bidragit till att ämnen byts ut till mindre farliga alternativ. Samtidigt pekas bristfällig harmonisering mellan regelverk och komplexa processer för exempelvis rapportering ut som betydande hinder. Företagen beskriver utmaningar kopplade till korta övergångsperioder, svårförutsägbara regleringsprocesser, olika definitioner mellan lagstiftningar samt bristande transparens i produktionskedjan.
– Globala skillnader i krav och kostnader upplevs också påverka konkurrenskraften, särskilt när företag i EU verkar på samma marknader som aktörer med mindre långtgående reglering.
Studien visar samtidigt att reglering kan stimulera innovation, särskilt när den kombineras med tydliga tidshorisonter, ökad transparens och tillgång till verktyg och vägledning för substitution. Flera företag bedriver redan ett proaktivt substitutionsarbete, ofta drivet av egna hållbarhetsmål och krav från kunder.
– Framåt är det viktigt att få till en ökad harmonisering och samordning mellan olika regelverk och effektivare informationsflöden. Det behövs också förstärkt stöd och dialog mellan myndigheter, industri och forskning, avslutar Eva Hallberg.
Hon menar att det därför är positivt att EU-kommissionen nu har lanserat ett pilotprojekt som ska titta på om ett framtida EU-gemensamt substitutionscentrum skulle kunna hjälpa företag i arbetet att ersätta oönskade ämnen. Ramverket för Safe and Sustainable by Design, SSbD, kan också bli ett bra stöd. Det är ett frivilligt åtagande som syftar till att driva innovation rörande kemikalier och material mot säkerhet och hållbarhet.
