Sveriges Skolledare varnar för att skolorna i gruvkommunerna inte längre kan bära konsekvenserna av den snabba etableringstakten. Förbundet kräver nu att mineralexploatörer bidrar ekonomiskt till personalförsörjning, utbildningsinsatser och långsiktiga villkor för skolorna.

– Kommunerna lämnas ensamma med kostnaderna för nationella industrisatsningar. Därför kräver vi att de som exploaterar naturresurserna också bidrar till den välfärd som gör verksamheten möjlig. Det tjänar både barnen och industrin på, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare.

I Gällivare ligger andelen behöriga förskollärare lägst i landet och i Kiruna lämnar över en tredjedel av eleverna grundskolan utan fullständiga betyg. En central orsak är att gruvindustrin erbjuder löner och villkor som kommunerna inte kan matcha. Samtidigt förvärras situationen av att kommunerna inte får direkta skatteintäkter från gruvbolagen trots att de bär de sociala och ekonomiska kostnaderna för etableringarna.

– Skolledarna har nått bristningsgränsen. När gruvan lockar bort behöriga lärare och kommunerna saknar skatteintäkter från bolagen står skolan utan möjligheter att rekrytera eller behålla personal och ge barnen en bra utbildning, menar Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Sveriges Skolledare lägger fram tre krav:

Exploatörerna bör bidra till flyttbidrag för behöriga lärare och förskollärare samt för erfarna skolledare så de kan flytta till orterna där behoven finns.

Exploatörer, stat och kommuner bör samfinansiera utbildningsinsatser för obehöriga lärare och förskollärare för att stärka undervisningen och minska belastningen för dem som är kvar.

Regeringen bör initiera långsiktiga avtal som säkrar skolans kompetensförsörjning i samband med stora industrietableringar, inspirerade av de Impact Benefit Agreements som används i Kanada.