Text: Kjell-Arne Larsson
Företaget ökar därmed sin produktionskapacitet vid Lugnviksverket i Östersund. Framöver kommer där att finnas två kraftvärmeverk. Samtidigt görs förstärkningar i fjärrvärmenätet. Investeringarna har stor betydelse för att kunna basera produktionen helt på biobränslen och därmed ha en fossilfri produktion av värme och el.
Det är de tre kommunerna Östersund, Åre och Krokom som äger Jämtkraft AB. Företaget distribuerar fjärrvärme i tolv olika nät i dessa kommuner. I Östersund produceras årligen ungefär 650 GWh värme som skickas ut i ett 25 mil långt fjärrvärmenät. Dessutom producerar Jämtkraft el som distribueras i Östersund och västra Jämtland.
Inom ramen för det aktuella projektet moderniseras Lugnviksverket och fjärrvärmenätet, för att kunna möta ett växande värmeunderlag och framtidssäkra leveranserna.
– Nu kommer produktionen att koncentreras till Lugnvik, och vi behöver stärka upp nätet i den delen av staden. En helt ny ledning byggs från Östersund via Storsjön till Frösön. Sedan tillkommer mellan femtio och hundra nya fjärrvärmekunder varje år och det kräver också utbyggnad, berättar Ulf Lindqvist, fjärrvärmechef hos Jämtkraft.
Tre pannor idag
De befintliga resurserna vid Lugnviksverket utgörs av två fastbränslepannor på 25 MW vardera som är från början av 1980-talet. Dessutom kraftvärmeverket KVV1 som togs i drift 2002 och eldas med biobränsle, såsom skogsavfall och returträ.
Kraftvärmeverkets panna har effekten 125 MW. El produceras i en turbinanläggning som ger 45 MW.
– Produktionen måste förstås anpassas till efterfrågan. Värmebehovet i Östersund varierar mycket, sommartid kan det vara 20 MW för att stiga till 200 MW vintertid, fortsätter Ulf Lindqvist.
Årliga produktionen från de tre anläggningarna vid Lugnviksverket är cirka 650 GWh värme och 200 GWh el. Ute i nätet i Östersund finns dessutom två hetvattencentraler som används för bas-, spets- och reservlast, dels i Minnesgärde med en träfliseldad fastbränslepanna samt tre äldre oljepannor, dels Öneberget (Frösön) med två oljepannor. Dessutom finns ute i nätet ett antal mindre oljepannor vilka har rollerna som spets- och reservanläggningar.
Ingen mer fossil olja
Företaget ska upphöra med användningen av fossil olja, bränslena ska i framtiden uteslutande vara fossilfria. Alla oljepannor som eldas med fossil olja kommer att avvecklas. De som använder bioolja ska behållas för reservlast.
I Lugnviksverket används biobränsle i form av skogsavfall samt returträ. Returträ är avfall från träpallar, formvirke, emballagevirke, rivningsvirke med mera, som krossas till RT-flis. Redan idag kan en del returträ användas i KVV1, och i och med nya KVV2 kommer den andelen att kunna höjas. Upp till 75 procent inslag av returträ är möjligt. Allt returträ måste dock vara av den bästa klassen, annars skulle en avfallspanna behövas.
Hur mycket skogsavfall respektive returträ som kommer att eldas beror på behov och tillgång samt pris på respektive bränsle. Inriktningen är att 90–95 procent av volymerna ska hämtas inom 10 mils radie. Men det kan vara fråga om längre sträckor, som när returträ fraktas från Norge.
Bränsle tas emot flisat eller i stycken. I det senare fallet används en mindre kross för bearbetning på plats. Denna kross kommer att ersättas med en större och dessutom byggs en ny bränsleficka som rymmer 1200–1300 kubikmeter flis.
Bränslet in till nya pannan får ha en fukthalt på högst 58,6 procent och ska ha ett värmevärde mellan 6,17 och 13,15 MJ/kg (lower heating value). Pannan är konstruerad för en termisk effekt på 78 MW.
De båda kraftvärmepannorna kommer att komplettera varandra. Sommartid ska KVV2 köras. Den kan köras på låg last och det innebär bland annat att el kan produceras även under sommaren. När värmebehovet sedan ökar under hösten används KVV1 i stället, då kan underhåll utföras på KVV2. På vintern kan sedan båda pannorna köras samtidigt för att klara efterfrågan på fjärrvärme. De två gamla fastbränslepannorna ska i fortsättningen enbart användas för spets- och reservlast.
