”Den svenska satsningen på grönt stål är lovvärd ur klimatperspektiv, men riskerar att bli en stor förlustaffär. För att kalkylerna ska gå ihop krävs oerhört låga elpriser och ökad betalningsvilja hos kunderna. Privata investerare ska ta risker, men offentlig sektor får inte spela vilt med samhällsekonomin som insats, skriver tre experter på nationalekonomi.”
Det skriver Mats Johansson, fd revisionsdirektör vid Riksrevisionen, Per-Olov Johansson, professor emeritus i nationalekonomi, Handelshögskolan i Stockholm, gästforskare vid Cere (Centrum för miljö- och naturresursekonomi) i Umeå och Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi, SLU Umeå, seniorrådgivare vid Cere i en debattartikel i Dagens Nyheter:
”Stålindustrin är en betydande klimatbov och bedöms stå för omkring 7 procent av de globala utsläppen av klimatgaser, en siffra som kan komma att öka till 12 procent. Stål produceras genom att syret elimineras från järnmalmen. Det görs med hjälp av kol, vilket förklarar utsläppen av klimatgaser.”
”Det finns planer på att på olika sätt minska kolanvändningen. I slutet av 2021 pågick inom EU 18 olika sådana stålprojekt och det finns liknande planer på andra håll i världen, till exempel i Australien, Kanada, Norge och USA. Ett tillvägagångssätt är att i nybyggda stålverk ersätta kolet med vätgas producerad med till exempel vind- och solkraft.”
Läs hela debattartikeln här:
https://www.dn.se/debatt/sverige-rusar-i-full-fart-mot-var-generations-stalkris/
Foto: Giacomo Martucci
