”I den mycket infekterade skogsdebatten har äganderätt ställts mot naturvård. Däremot är det sällan som statens långtgående krav på att skogsägarna ska ha så hög produktion som möjligt diskuteras, trots att dessa produktionskrav kolliderar med både äganderätten och naturvården.”
Det skriver Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren, skogsägare och författare, aktuella med boken ”Det levande” i en debattartikel i Aftonbladet:
”Den nuvarande skogsvårdslagens portalparagraf lyder:
”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”
Av den här formuleringen förstår man direkt vad som är viktigast och det finns mängder av regler som definierar detta produktionskrav.”
”Skogsägarna får exempelvis inte gallra fram en för gles skog. Det här innebär bland annat att det i praktiken är förbjudet att etablera nya skogsbetesmarker, alltså glesare skog där djur kan beta, trots att man vet att skogsbete kan vara en viktig nyckel för att bevara den biologiska mångfalden.”
”Redan för tio år sedan påtalade miljörådsberedningen att kraven på föryngring av skog gör att skogsägarna inte får återskapa skogsbryn, vilket upprepades av Naturvårdsverket i januari i år.”
Läs hela debattartikeln här:
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/jlgd7e/skogsagare-vi-tvingas-avverka-vara-skogar
