Nyheter

Gynnar klimatkompenserande trädplantering lokalbefolkningen?

Att ”plantera träd i Afrika” har blivit ett populärt sätt att kompensera för koldioxidutsläpp. Forskning visar dock att trädplanteringsprojekt ofta lägger för lite fokus på att gynna människorna på plats. SLU-forskarna Flora Hajdu och Linda Engström har därför utvecklat en webbaserad guide som gör det lättare att bedöma de sociala konsekvenserna av sådana projekt.

– Att plantera träd i Afrika framställs ofta som en enkel lösning, säger Flora Hajdu, som är professor i landsbygdsutveckling vid SLU. Men i själva verket behöver många, och ofta komplexa, faktorer samverka för att människorna där ska gynnas av projekten – och det händer även att de far illa av projekt.

Guiden riktar sig till konsumenter, organisationer, företag och andra som vill veta vilka frågor man bör ställa kring projekt för att hitta dem som har störst chans att gynna lokalbefolkningen och är socialt hållbara.

Trädplanteringsprojekt som syftar till att öka kolinlagringen genom att exempelvis bevara, förnya eller plantera träd kan handla om allt från stora plantager av samma trädslag till småskaliga så kallade agroforestry-projekt. Även beskärning som stimulerar återväxt av träd från stubbar kan ingå. Om rätt slags träd planteras i bra samverkan med lokalbefolkningen kan deras tillgång till frukt öka och de kan få mer ved och timmer från exempelvis gallring. Dessutom kan jorderosionen minska när rötterna binder jorden och vid torrperioder kan skördarna bli bättre i trädens skugga. Forskning visar att sådana positiva effekter ofta har uteblivit, och att projekten istället haft negativ inverkan på lokalbefolkningen.

Guiden ger vägledning inom fem områden som enligt forskningen är viktiga för människorna och dessutom komplicerade att hantera i utvecklingsprojekt. En sådan nyckelfaktor är lokalbefolkningens tillgång till mark.

– En stor risk med trädplanteringsprojekt är att lokalbefolkningen förlorar tillgång till viktig jordbruks- och betesmark. Det gäller särskilt när träd planteras i stora plantager, men tillgång till mark är en viktig fråga oavsett metod, säger Linda Engström, forskare inom landsbygdsutveckling.

Andra nyckelfaktorer är att ha gedigen kunskap om platsens miljö, historia och kultur, att ge lokalbefolkningen inflytande och att vara medveten om maktrelationer.

– Om man exempelvis antar att det är lokalbefolkningens överutnyttjande som skapar avskogningen i området men inte gör en djupare analys kring hur och varför de använder skogen som de gör, kommer man heller inte att utforma en bra lösning, säger Linda Engström.

Andra sociala risker är att människor får minskad tillgång till ved och timmer och att deras möjlighet att snabbt få in kontanter i en krissituation försvinner om de inte längre får hugga ned träd. Projekten kan också öka klasskillnaderna inom samhällen om det främst är de rikare delarna av lokalbefolkningen som drar nytta av dem, medan de mest sårbara missgynnas.

Guiden bygger på ytterligare en viktig slutsats från forskningen, nämligen att investeringar i klimatprojekt såsom trädplanteringsprojekt inte bör ses som kompensation för fossila utsläpp.

– Om vi ska nå klimatmålen behöver vi både minska utsläppen snabbt och investera i olika kolinlagringsprojekt. Därför ska vi inte räkna trädplantering som kompensation utan snarare som ett komplement, betonar Flora Hajdu.

Arbetet med guiden finansierades genom forskningsrådet Formas utlysning ”Från forskning till praktik – metoder och kunskapsöverföring av forskningsresultat” (FR-2019/0004).

På bilden: De mörkgröna träden är planterade för att ge skugga åt människor och grödor och skydda huset från stark vind. Tanzania, februari 2022

Foto: Therese Engvall