Text: Mikael Hedlund
Granit är en av de vanligaste bergarterna i världen. Eftertraktad i inredning. Hållbar och vacker både interiört och exteriört. Vad som inte är lika vackert är under vilka arbetsförhållanden som granit framställs.
Granitblock huggna ur det svenska urberget av svenska stenproducenter skeppas utomlands för vidareförädling i utländska fabriker där den bearbetas för hand eller slipas och förfinas, ofta under mycket dåliga arbetsförhållanden. Lågavlönad arbetskraft jobbar i upp till tolvtimmar sju dagar i veckan med undermålig skyddsutrustning, utan andnings- eller hörselskydd. Efter vidareförädling skeppas graniten tillbaka till Sverige och förses med beteckningen ”svensk sten” innan den säljs till bland annat kommuner. Förfarandet sker med de stora svenska stenbolagens samtycke.
Förra året importerade Sverige enligt SCB:s utrikeshandel 6 864 ton bearbetad, polerad granit från utlandet varav det mesta 3 561 ton kom från Kina. En stor del utvanns i Sverige, förädlades utomlands för att sedan gå i retur till Sverige för att säljas.
– Det är framför allt vidareförädlingen hos underleverantörerna utomlands som borde granskas. Det görs inte alls idag. Det är inte ens ett krav från beställarna att den här stenen ska dokumenteras lika väl som helimporterad sten. Det säger My Karlsson delägare av Stenbolaget som tredjepartscertifierats för bland annat arbetsmiljö och affärsetik och som säger sig drabbat av att många av bolagets svenska konkurrenter inte är etiskt ansvarsfulla.
Från de utländska fabrikerna skeppas graniten till Sverige ofta utan oberoende granskning av arbetsförhållanden. Väl i Sverige levereras den till köpare där majoriteten tar för givet att graniten är framställd under schysta förhållanden. Men de flesta vet inte ens att så stora mängder svensk granit slutproduceras utomlands. Mer än 70 procent av graniten som säljs i Sverige till bland annat kommuner, saknar certifiering av Smeta/Sedex, världens ledande oberoende granskingsorganisation av granit.
– Fabrikerna vill inte ha insyn och leverantörerna vill inte bli granskade. Hade dokumentation krävts och granskats hade man funnit etiska och humanitära brister, säger My Karlsson och tillägger att om inte branschen är beredd att förändra sig så hamnar ansvaret på beställarna.
– Beställarsidan med kommunerna i spetsen, måste göra sin granskning redan vid anbudsgivningen. Inte när graniten är färdiglevererad och på plats. Då är det för sent.
Vissa kommuner kräver dokumentation men de flesta har ingen etisk kravställning på hur stenen ska vara producerad
– Gemensamt för alla kommuner är att billigast anbud vinner, oavsett det etiska priset. Det är inte bara dåligt, utan en direkt ansvarslös hantering av skattemedel.
Svensk granit skeppas utomlands för vidareförädling i utländska fabriker där den ofta bearbetas för hand.
