Nyheter

Max Fjaestad, BE Group: Stålåret 2022 – stabilt men dämpat

TEXT: MAX FJAESTAD, PRODUKT & INKÖP, BE GROUP SVERIGE

Det har varit helt underbart att träffa många stålmänniskor på Stålbyggnadsdagen och Elmia Subcontractor. Branschen känns stark, men med klar insikt i att det blir tuffare framöver. Hade ett roligt samtal med en som sa att det är när det är problem som jag är som bäst.

HÖSTENS UTVECKLING

Lyckligtvis har inga större, oväntade händelser påverkat pris och efterfrågan av stål och metaller under hösten. Omvärldsläget har varit stabilt, men ganska dämpat. Lägre efterfrågan på grund av minskat husbyggande och stora lager svarade producenterna på med kapacitetsreduktion genom att ställa av masugnar och annat. Enligt uppgift från SSAB har det stängts sju miljoner ton på årsbas i Europa. Trots detta har ledtiderna blivit kortare och tillgången är generellt god.

I september när jag skrev förra analysen, var förväntningen att spotpriserna nått botten eftersom råvaror och energikostnader låg som ett ”golv” där lägre priser skulle ge producenterna röda siffror. När vi nu tittar bakåt ser vi att kostnaden för insatsvaror och energi sjunkit och därmed även spotpriserna för stål. Enligt statistik från S&P Global har det fallit mellan 90 och 210 euro per ton beroende av produkt.

FRAMÅT DÅ?

Naturligtvis kommer höstens fallande spotpriser avspeglas i de kvartals – och halvårsavtal som ska förhandlas innan nyår. Det blir lägre priser, men avtalspriser faller aldrig lika lågt som spotpriser. För långa produkter som handlas på månadsavtal eller spotaffärer har priserna redan fallit.

Stålmarknaden tycks närma sig ett läge som liknar det vi hade för 7-8 år sedan. Då var producenternas priser baserade på deras kostnader, till skillnad från de marknadspriser som gällt de senaste åren. Detta betyder att förändringar i råvaru- och energipriser kommer att få genomslag. Upp eller ner.

För ett tag sedan läste jag en intervju med professor Jan Blomgren som är expert inom kärnkraft och elförsörjning. En sak som fastnade var när han berättade att elmarknaden är unik eftersom all elektricitet måste konsumeras samtidigt som den produceras.

Jag tänkte då att stålmarknaden är precis tvärt om. En stor del säljs för framtida förbrukning, som buffert eller för spekulation. Efter vårens omfattande hamstring finns det fortfarande lager av material, men vid något tillfälle tar det slut och blir dags att fylla på. När många vill köpa samtidigt stiger priserna. Det i sin tur triggar fler som vill köpa innan priserna ökar. Ökad försäljning ger längre ledtider, som i sin tur gör att fler vill handla. En slags snöbollseffekt som driver upp priser och skenbar efterfrågan.

KOMMER DET HÄNDA I VÅR?

Det är inget jag vågar svära på, men jag kan säga att förutsättningarna finns. Prognosen från analysföretaget MEPS visar på stigande spotpriser under första halvåret, men de har inte alltid rätt.

Att världskonjunkturen är på nedgång är alla överens om. En sak vi bör komma ihåg är att det behövs väldigt mycket stål även ”dåliga år”.

Förhoppningsvis blir Ukraina befriat i någorlunda närtid och när det händer kommer ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete starta. Behovet av stål och metaller kommer också bli gigantiskt och påverka oss alla.