”Omställningen för att tillverka fossilfritt stål kräver kopiösa mängder el. Ska statligt ägda bolag ta mer än hälften av Sveriges elförsörjning i anspråk i tider av skenande elpriser, krig och stundande stagflation.”
Det undrar professorerna Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik och egen företagare inom rådgivning och utbildning på kärnkraftsområdet, Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, IFN och Christian Sandström, biträdande professor i företagsekonomi, JIBS & Ratio i en debattartikel i Dagens Industri:
”För snart ett år sedan skrev två av oss i Dagens Industri det första kritiskt granskande debattinlägget gällande Hybrit och de stora satsningarna i Norrland på så kallat fossilfritt stål. Ambitionen att minska utsläppen av koldioxid är lovvärd, men vi argumenterade att de kopiösa mängder elektricitet man har för avsikt att ta i anspråk skulle göra större nytta för såväl miljön som ekonomin om den användes på andra sätt. Ingen av Hybrits vd:ar, Anna Borg (Vattenfall), Martin Lindquist (SSAB) eller Jan Moström (LKAB) har gått i svaromål och i sak bemött dessa argument. Arbetet verkar ha fortskridit och har dessutom fått sällskap av H2GS, ett företag som kallar sig privat men är till mer än två tredjedelar finansierat med ”gröna projektkrediter” från EU för att tillverka ”grönt” stål i Norrland.”
Läs hela debattartikeln här:
