Avverkning av angripna träd under sommaren är effektivt för att bekämpa granbarkborrar. Vid motsvarande åtgärd på vintern överlever dock de flesta granbarkborrar samtidigt som vissa av deras naturliga fiender missgynnas.Det framgår av en ny studie, som genomförts i ett samarbete mellan Skogforsk och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Om allt detta samverkar kan antalet granbarkborrar minska med cirka 40 procent. Men i praktiken blir minskningen ofta betydligt lägre. När få barkborrar övervintrar i barken, och avverkningen sker vid plusgrader, kan reduktionen vara under 15 procent, även om mycket bark är kvar på träden innan avverkning, säger Jan Weslien, seniorforskare på Skogforsk. Avverkning, och transport ut ur skogen, av angripna träd är den enda bekämpningsmetod mot granbarkborre som praktiseras i stor skala. Metoden är effektiv om den sker på sommaren när granbarkborrarna fortfarande är larver då dessa inte överlever i avskalad bark. I praktiken sker dock de flesta avverkningarna under hösten/vintern eftersom avverkningsresurserna är begränsade och att det är svårt att tidigt upptäcka angripna träd. I den aktuella studien har därför undersökts hur effektiv metoden är vid vinteravverkning. Studien gjordes genom att uppskatta hur stor andel av granbarkborrarna som överlever till våren på en plats där i ena fallet träden avverkas och i andra fallet får stå kvar. Resultaten visar att två tredjedelar av barken skalas av och blir kvar i skogen vid avverkning i plusgrader medan bara hälften så mycket skalas av om det är minusgrader. Överlevnaden av såväl granbarkborrar som deras naturliga fiender var hög både i avskalad bark och i träd som stod kvar.
Slutsatsen blir att avverkning på vintern har störst effekt om:
det finns mycket bark kvar på träden innan avverkning,
det finns många barkborrar kvar i barken på träden som avverkas,
barken är fastfrusen vid avverkningstillfället.
Studien visar också att en av de viktigaste fienderna till granbarkborren, rovlevande styltflugor, drabbas hårdare av vinteravverkning än granbarkborren. Det beror på att styltflugor alltid övervintrar i barken till skillnad från granbarkborren som också övervintrar i marken.– Den största skillnaden mellan reduktion av granbarkborrar och reduktion av styltflugor fås när andelen övervintrande granbarkborrar i träden är låg och andelen av barken som följer med de avverkade träden ut ur skogen är hög, säger Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid SLU.Studien gjordes vintern 2020/2021 och finansierades av Stiftelsen Skogssällskapet, Skogsstyrelsen, EU genom Jordbruksverket och Skogsskadecenter SLU. Rapportförfattare är Jan Weslien och Petter Öhrn, Skogforsk samt Martin Schroeder, SLU.Läs mer och ta del av hela rapporten på Skogforsks hemsida:
