”Den nödvändiga gruvbrytningen bör koncentreras till områden där den gör störst nytta för klimatet och minst skada för människor och miljö. Kallak är inget sådant område.”
Det skriver Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys, KTH, Almas Heshmati, professor i nationalekonomi, Jönköping university, Hans Lööf, professor i nationalekonomi, KTH, Andreas Stephan, professor i ekonomi och finans, Linneuniversitetet i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet:
”Striden om gruvbrytning i Kallak utanför Jokkmokk är nu inne i sitt absoluta slutskede. Regeringens beslut väntas komma inom kort. Gruvan behövs för klimatets skull hävdar det brittiska gruvföretaget Beowulf Mining och framhåller järnmalm som en kritisk råvara för att klara omställningen till en grön ekonomi. Men det är en vilseledande information. Litium, kobolt, nickel, grafit och koppar är däremot centrala för de kraftigt ökade investeringarna i solcellsmoduler, vindturbiner, elfordonsbatterier och kraftledningar som krävs för att uppnå målsättningen om globalt nollutsläpp av koldioxid till år 2050.”
”Medan flera av de kritiska metallerna finns koncentrerade till ett fåtal geografiska områden, förekommer järn i alla kontinenter och bildar 5 procent av jordens jordskorpa. Den svenska järnmalmsproduktionen som huvudsakligen sker i malmfälten i Sverige motsvarar 1,4 procent av världsproduktionen. Gruvbrytning i Kallak skulle endast öka denna andel marginellt och bara för en kort tid.
Läs hela debattartikeln här:
