Text: Tomas Winter, Ansvarig, Säker Energimiljö
”Vårt sätt att arbeta med elsäkerhet är det rätta, allt annat är farligt”. Så brukar det låta från olika länders företrädare i energibranschen. Dessa låsningar, som både andas nationell stolthet och förändringsångest, måste brytas upp. I en alltmer internationaliserad bransch måste hela Europa arbeta med elsäkerhet på samma sätt.
Jag har under senare år varit djupt inblandad i ett harmoniseringsprojekt som tagit fram en gränsöverskridande anvisning för säkert elektriskt arbete inom vindkraft. På grund av skillnader i regelverk och arbetsmiljölagstiftning kan personal inte röra sig fritt mellan vindkraftsparker i Nordsjön, inte ens när det handlar om anläggningar som tillhör en och samma ägare. Detta är förstås ohållbart i längden.
Stora risker uppstår när personal flyttas mellan olika säkerhetskulturer. Här tänker jag exempelvis på dödsolyckan i Tyfors* i Dalarna hösten 2016. Två män från Estland omkom i en skylift i samband med ett ledningsbyte. Deras “crash course” i ESA hade skett med hjälp av en tolk som inte var elfackkunnig.
Skilda säkerhetskulturer
Det är en komplicerad balansakt att ta fram ett gemensamt europeiskt arbetssätt som alla kan acceptera. Förvisso bottnar alla länders regelverk i den europeiska standarden för skötsel av elektriska anläggningar, EN 50110–1, men i grunden arbetar varje enskilt land som de historiskt alltid har gjort.
I den ena änden av spektret finns Storbritannien där allt ansvar läggs på anläggningsinnehavaren. Arbetssättet är, sett ur ett svenskt perspektiv, hierarkiskt och hårt formaliserat.
I den andra änden finns Sverige med platta organisationer och ett stort fokus på elsäkerhetsledarens och medarbetarens förmåga att bedöma och hantera risker. Många andra länder ser på oss som att ingen tar riktigt ansvar.
Vägen fram
Ett gemensamt europeiskt arbetssätt måste självklart accepteras av varje deltagarlands lagstiftning, däremot gäller det att undvika de dåliga kompromisserna. Ta hellre det bästa från de olika ländernas ”best practice”. En viktig ledstjärna bör också vara att den nya anvisningen ska vara intuitiv och lätt att förstå.
Alla kommer att behöva öppna upp och tänka om. Förändringen kommer att göra ont för många, men det finns stora fördelar med att aktivt börja hantera frågan. Nu hoppas jag att energibranschens aktörer går före lagstiftarna, sluter sig samman och tar initiativet för att hitta bästa möjliga lösning.
Tomas Winter är konsult och expert på frågor som handlar om arbetsmiljö och elsäkerhet. Han är civilingenjör i elektroteknik och var under sju år ansvarig för elsäkerhetsarbetet på Ringhals. Tomas har även haft en central roll som koordinator för Vattenfalls elsäkerhetsarbete i Sverige.
*Arbetsmiljöverkets utredning om dödsolyckan i Tyfors 2016 finns tillgänglig i Säker Energimiljös kunskapsbank. För åtkomst, bli medlem i Säker Energimiljös nätverk.
