”Den högaktuella cementkrisen sätter fingret på just den infekterade skärningspunkten mellan ideologisk klimatambition och det reella förändringsarbete som bedrivs av stora svenska industriföretag.”
Det skriver branschorganisationen Svemin om den pågående cementkrisen i Sverige:
”FN:s klimatrapport som presenterades på måndagen visar med all önskvärd tydlighet att vi måste öka takten i omställningen. Vi är ödmjuka för att mycket behöver hanteras i samhället med anledning av detta men vi konstaterar samtidigt krasst att vi inte kommer att lyckas om vi inte får till fungerande tillståndsprocesser.
Den högaktuella cementkrisen sätter fingret på just den infekterade skärningspunkten mellan ideologisk klimatambition och det reella förändringsarbete som bedrivs av stora svenska industriföretag. Den anläggning i Slite som nu ser ut att tvingas stänga ner skulle bli världens första klimatneutrala cementfabrik. Behovet av cement kommer däremot inte att minska genom klimatomställningen, tvärtom. Konsekvensen av en nedstängning blir cementproduktion med större klimatpåverkan och längre transporter till kunderna.
Stora cementanvändare, som byggsektorn och inte minst vi inom gruvindustrin, tvingas leta nya producenter längre och längre bort från Sverige vilket innebär både mindre hållbar produktion och långa och dyra transportvägar. Tvärtemot våra ambitioner.
Dessvärre är turerna kring kalkbrottet på Gotland bara det senaste, och kanske mest uppmärksammade, exemplet på hur illa tillståndsprocesser fungerar i Sverige. Tidigare i somras offentliggjorde Boliden planerna på att investera i Norge istället för i här, bland annat med hänvisning till att tillståndsprocesserna skapar osäkerhet för fortsatta investeringar i Sverige. Exemplen kan göras många.
Även omvärlden ser samma sak; Sveriges attraktivitet för investeringar i gruvnäringen i internationella mätningar sjönk från plats 8 till plats 36 mellan 2016 och 2021. Detta är alarmerande. Sverige har potential att leverera mer av de material som behövs för att klara klimatomställningen, men de svenska processerna för miljötillstånd är ett sänke för Sveriges utveckling och klimatarbete.
Vi ser just nu en politisk yrvakenhet kring hur värdekedjor och materialförsörjning egentligen sker i samhället. Basindustrin är den näring som lägger grunden för Sveriges klimatarbete genom att arbeta för att skapa klimatneutrala värdekedjor – som blir en förutsättning för att nå klimatmålen på riktigt. Ambitiösa investeringsplaner i basindustrins företag kan göra Sverige världsledande på klimatneutrala råmaterial. Men allt detta slarvas bort med Kafka-artade tillståndsprocesser.
Krafttag behövs nu för att förändra dessa.
Ett grundläggande fel i miljötillståndprocesserna är bristen på helhetssyn. Till exempel finns ingen statlig aktör eller myndighet som har i uppgift att se till helheten i en hållbar utveckling, som innefattar alla tre dimensionerna – miljö -, ekonomi och sociala dimensioner. Här måste politiken göra sitt. Utan politiskt mod att förändra, och att se helhetsbilden hur klimatomställningen hänger ihop med bland annat tillgång till metaller och mineral, skjuter vi problemen framför oss eller till ett annat land utan samma hållbarhetsintentioner.
Det var åratal sedan vi från branschen första gången slog larm till beslutsfattare om att systemet kring tillstånden måste förändras i grunden. Kanske kan cementkrisen tillsammans med IPCC:s rapport bli det uppvaknande vi så väl behöver?
”Ljudet från alarmklockorna är bedövande och bevisen obestridliga. Växthusgaserna kväver vår planet och utsätter miljarder människor för omedelbar fara”. Så sammanfattade FN:s generalsekreterare António Guterres klimatrapporten tidigare idag.
Låt de orden leda vägen även i arbetet med att skapa effektiva och förutsebara tillståndsprocesser här i Sverige – det är förutsättningen för en hållbar framtid.”
– Svemin –
