SSG:s årliga elansvarsträff genomfördes i slutet av november. Arrangemanget leddes av Patrik Eriksson, som är senior rådgivare för elsäkerhet på SSG. Han kompletterade de medverkandes presentationer med frågeställningar och inpass.
Patrik Eriksson återkom ofta till behovet av ett systematiskt och strategiskt elsäkerhetsarbete på industrianläggningarna, och där SSG:s standarder är viktiga stöd för elsäkerhetsledare, för egen personal och för entreprenörer. Ett mål i sikte är en fullständigt standardiserad arbetsprocess. SSG:s standarder, Elinstallationsreglerna SS 436 40 00, Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK-FS och handböcker stödjer varandra.
– Vi har huvuddelen av regelverk och standarder på plats, men det återstår en del jobb för SSG och partners tills anvisningarna för riskbedömning och säkerhet blir heltäckande.
Torr-is-blästring
Inom massa- och pappersindustrin används torr-is-blästring för att rengöra bland annat valsar i smetkök och i rullmaskiner. Att metoden fungerar även på elkraftutrustning visades med några bildexempel, exempelvis en transformator som efter blästringen såg ut att vara i nyskick. Metoden är mycket kostnadseffektiv. Blästringen görs spänningslös, men Vattenfall och övriga utbildade företag kan utföra den spänningssatt.
Kabelförläggning i mark och EKP
Klas Roos, som tidigare arbetat på Preem, men numera är konsult, gjorde flera inpass under Elansvarsdagarna. Han tog bland annat upp den kniviga situation som många byggare (även de allra största svenska byggentreprenörerna) hamnar i när de upptäcker att deras maskinförare inte har rätt utbildning för att gräva i mark, där det finns kablar eller ska läggas kablar.
Schakta massor kan vilken maskinförare som helst visserligen få göra, men inte lägga kabel eller fylla på material kring och på kabel. Motsvarande problem kan uppstå om man gräver i mark där relationshandlingar har visat att det inte går kablar, men man ändå upptäcker sådana.
Schaktar man inom ett område med icke koncessionspliktiga kablar måste entreprenören följa regelverk för lågspänning, verksamhetstypen [Övriga anläggningar för användning av el] och för högspänning [Övriga anläggningar]. Bland annat gäller att maskinföraren måste ha gått rätt kurs, ingår i egenkontrollprogrammet och är namngiven i kompetensmatrisen samt att företaget måste ha en elinstallatör för regelefterlevnad.
Sedan fortsatte träffen med att Klas Roos presenterade funderingar och tips i samband med underhållsstopp, baserade på erfarenheter från hans tidigare arbetsplatser Preemraff i Lysekil och Göteborg.
– Ett bra tips särskilt om speciella jobb ska utföras är att bjuda in entreprenörerna till ett förberedande möte och berätta vad ni förväntar er av dem, rekommenderade Klas Roos och visade en lista med krav på elentreprenören.
Arbetsgivaren respektive anläggningsinnehavaren ska veta sina uppgifter och skyldigheter inför och under stoppet. Klas Roos visade också hur ställverk kan vara uppmärkta med skyltar som informerar om ljusbågsrisker och händelseenergier. Dessa styr bland annat vilka kläder som måste användas. Klädvalen visas på en elsäkerhetsmatris med riskzonerna A–F. Efter utfört stopp rekommenderas en enkät till egen personal och entreprenörer. Samla in erfarenheter av stoppet och återkoppla.
Klas Roos och Patrik Eriksson var sedan överens om att elsäkerhetsarbetet under ett stopp bör och kan standardiseras fullt ut, men det är förnärvarande en del bitar som fattas i regelverk och standarder innan allt är på plats.
Reflexioner kring fel och elsäkerhet
För reflexionerna svarade Mats Blomberg från Rejlers. Han har arbetat mycket med revisionsbesiktningar, maskinsäkerhet och termografering. Mats Blomberg har en vurm för regelverk och håller utbildningar i elsäkerhet, när han inte skriver inlägg om ledarskap eller hjälper Scania med deras tekniska riktlinjer.
Han hänvisade inledningsvis till att det fortfarande inträffar onödiga olyckor och incidenter. Varför kan man fråga sig. Nu har vi haft SSG-standarder och andra regelverk sedan många år tillbaka.
– Alla måste förstå ansvarsfördelningen och vilket ansvar man själv har, ansåg Mats Blomberg.
Ett bra knep är att fråga vilka riskbedömningsmallar som används, om de överhuvudtaget används. Hur fungerar anvisningarna för exempelvis hur man ska frånskilja? Anvisningarna får inte vara utspridda på flera dokument, de måste vara enkla och lätta att följa.
Det är elsäkerhetsledaren som måste bestämma vilka metoder som ska användas. Och arbetstagaren måste använda rätt skyddsutrustning och den ska finnas tillgänglig.
Anläggnings- och maskinägaren kanske inte känner till hur ansvarsfördelningen ska se ut. Alla anläggningsägare kan inte el, många tror att det heter hushålls-el och industri-el och anser hushålls-elen vara ofarlig.
– För övrigt ska elsäkerhet och underhållsmässighet finnas med redan när utrustning konstrueras. Är den inte underhållsmässig som ny, blir detta något man måste leva med, avslutade Mats Blomberg.
