Nyheter

Brist på standarder för additiv tillverkning i metall

Additiv tillverkning, även kallad 3D-printning, i metall är en relativt ny teknik som utvecklats snabbt och haft en stark marknadstillväxt. Men brist på standarder riskerar att bli ett hinder i utvecklingen och fortsatt tillväxt. Det framkommer i en kartläggning som genomförts av metallforskningsinstitutet Swerim, SIS, Chalmers tekniska högskola och RISE. Resultatet ska nu användas till att utveckla standardiseringen på området.

För industrin finns det många fördelar med att använda sig av additiv tillverkning. Bland annat kan man skapa skräddarsydda komponenter och komplex design som inte kan åstadkommas med traditionella metoder.

I det gemensamma projektet har samarbetsparterna frågat svensk industri hur man ser på behovet av standarder på området. Projektet har finansierats av Vinnova.

– Vår kartläggning visar att det finns ett tydligt behov av fler standarder. Bland annat behövs standarder för kvalitetssäkring av både slutprodukt och process för att möjliggöra industrialisering av tekniken. Dessutom behövs standarder för att bestämma kvalitet hos det metallpulver som används i processerna. Problemen när standardiseringen inte hänger med blir att tillverkningen bromsas, marknadstillväxt hindras och det blir svårare för svenska företag att konkurrera globalt. Det vill vi motverka, säger Annika Strondl, projektledare, Swedish Arena for Additive Manufacturing of Metals, Swerim.

Resultatet från kartläggningen blir nu grunden i en svensk strategi för standardisering för additiv tillverkning i metall. Dessutom kommer resultatet att användas vidare för att identifiera forskningsbehov för att stödja standardisering.

– Idag finns internationella färdplaner för standardisering samt en färdplan för industrialisering av additiv tillverkning i metall i Sverige, RAMP-UP. En prioritering för Sverige var därför att genomföra en strategisk kartläggning på nationell nivå för att identifiera de viktigaste standardiseringsbehoven och att vägleda insatsen för att bidra och påverka internationellt standardiseringsarbete, säger Ann-Sofie Sjöblom, projektledare, Svenska institutet för standarder, SIS.

Om additiv tillverkning

Additiv tillverkning, även kallad 3D-printing eller friformsframställning, är en digital tillverkningsmetod som innebär att tredimensionella objekt tillverkas lager-för-lager utifrån en digital modell. Information skickas till en 3D-skrivare som bygger upp objektet lager för lager i ett utvalt material. Metoden uppfanns för 30 år sedan och har undan för undan utvecklats så att det idag är möjligt att producera mängder av olika produkter – från plast och metall till mat och mänskliga kroppsdelar.

Standardiseringen

Svenska institutet för standarder, SIS, är Sveriges medlem i ISO/TC 261 Additive manufacturing där globala standarder tas fram i samarbete med amerikanska ASTM. Den svenska standardiseringsgruppen för additiv tillverkning SIS/TK 563 består av cirka tjugo deltagare som tillsammans påverkar global standardisering utifrån svenska förhållanden och prioriteringar. Gruppen är öppen för alla svenska intressenter inom additiv tillverkning.