En medlem i IF Metall har beviljats livränta efter en dom från förvaltningsrätten. Medlemmen råkade ut för ett olycksfall där han träffades i huvudet och på axeln av en 50 kg tung slaggsten. Medlemmen förlorade medvetandet och blev därefter sjukskriven.
Efter ansökan om livränta grundad på de besvär som medlemmen sjukskrevs för bedömde Försäkringskassan inledningsvis att han inte hade rätt till livränta. Kassan ansåg att det fanns en bättre förklaring till skadan än olycksfallet. Medlemmen hade nämligen en begynnande MS-sjukdom, något som Försäkringskassan menade gav de besvär som innebar en nedsatt förmåga till förvärvsarbete.
Med LO-TCO Rättsskydds hjälp begärde medlemmen omprövning av beslutet men Försäkringskassan vidhöll sin bedömning. Detta trots en komplettering av det medicinska underlaget där behandlande neurolog tydligt slog fast att de besvär som satte ned förmågan att skaffa inkomst genom arbete inte kunde kopplas till MS-sjukdomen.
Det var alltså, enligt läkaren, helt och hållet olycksfallets följder som begränsade medlemmens förmåga till lönearbete. Dessutom talade kraften i olycksfallet, besvärsdebuten, kontinuiteten av besvären och tidigare hälsotillståndet för ett samband.
Till detta kom att sakkunniga hos AFA Försäkring hade tillstyrkt samband mellan olycksfallet och besvären. Efter överklagande till förvaltningsrätten ändrade Försäkringskassan sin inställning i frågan och medgav att ett samband fanns, vilket senare också bekräftades av förvaltningsrätten.
Även om arbetsskadan till slut godtogs är det beklagligt att Försäkringskassan trots omfattande och mycket övertygande bevisning inte omvärderade sitt första ställningstagande förrän tvisten hänskjutits till domstol, något som fördröjt regleringen av skadan betydligt.
