Skog och åkermark ska i första hand användas för att producera biomassa som kan ersätta fossila bränslen, inte för att lagra kol. Produktion och användning av biomassan ger den största och säkraste klimatnyttan.
När man värderar klimateffekten av att lagra in kol i skog och mark måste man ta hänsyn till hur åtgärderna påverkar möjligheterna att producera förnybara råvaror och förnybart bränsle. Det framhåller Svebio i sitt remissvar på Klimatpolitiska vägvalsutredningen.
Svebio avvisar flera av utredningens förslag med hänvisning till att de har negativ påverkan på produktionen. Det gäller förslaget om återvätning av dikad torvmark där det växer skog och förslaget om agroforestry på åker- och betesmark. I bägge fallen finns det brister i det vetenskapliga underlaget och klimatvinsterna är små eller obefintliga.
Svebio stödjer förslaget om att öka odlingen av energiskog som salix och poppel, men också här förbiser utredningen den stora klimatnyttan med produktionen av biomassa. En hektar salix kan lagra in 450 kg kol om året i marken, men kan ta upp 5 000 kg kol om året vid sin tillväxt och ersätta lika mycket kol i fossila bränslen.
Svebio stödjer också utredningens förslag om en svensk satsning på bio-CCS, liksom fortsatta försök med inlagring av biokol i mark. Bio-CCS innebär avskiljning och geologisk lagring av biogen koldioxid vilket ger ett ”negativt utsläpp”, dvs reducerar koldioxidhalten i atmosfären.
– Potentialen för bio-CCS är mycket stor i Sverige på grund av vår stora användning av biobränslen i fjärrvärmen och i skogsindustrin. Vi har därför en möjlighet att vara internationell föregångare när det gäller negativa utsläpp. Den svenska bioenergin, som idag står för 38 procent av vår energianvändning, kan genom bio-CCS bli ännu mer klimatvänlig, och genom att öka användningen av bioenergi kan vi växla upp klimatnyttan ytterligare. Det säger Svebios vd Gustav Melin i en kommentar.
