Eftersom ökande nivåer av växthusgaser får vårt klimat att förändras är det viktigt att förstå exakt varifrån gaserna kommer och hur de sprids i atmosfären.
ESA:s initiativ mot klimatförändringar tar hjälp av satelliter för att få en detaljerad bild av koldioxid och metan – de två mänskligt framtagna gaserna som är de största bovarna i den globala uppvärmningen. Genom en säkrare kartläggning kan bättre underbyggda politiska beslut tas i kampen mot människans påverkan på klimatet.
Växthusgaserna i vår atmosfär är rekordhöga. En rapport från World Meteorological Organisation’s State of the Global Climate visar att förra årets nivåer av koldioxid och metan låg 150 – 250% högre än innan industrialiseringen. ESA:s Greenhouse Gases Climate Change Initiative har nu tagit fram nya bildserier av hur växthusgaser beter sig över tid i vår atmosfär.
Datan har genererats genom ett samarbete mellan flera satelliter: ESA:s Copernicus Sentinel-5P, Nasas Orbiting Carbon Observarory (OCO-2), Kinas TanSat och Japans Gosat-2. Tillsammans ger dessa satelliter så pass detaljerad information att det går att urskilja variationen mellan de båda gaserna under olika årstider.
– Vi har gjort betydande framsteg för att bättre hantera ovissheten i datan och dessutom ökar vi täckningen över jorden. För första gången kan vi nu få detaljerad information om lokala metanutsläppskällor, säger Michael Buchwitz, forskare vid University of Bremen i Tyskland och forskningsledare på Greenhouse Gas Initiativ.
Datan från Copernicus Sentinel-5P ger spektakulära resultat. Bland de satelliter som används är Sentinel-5p en av de viktigaste. Med satellitens toppmoderna instrument, Tropomi, kan den övervaka jordens atmosfäriska gaser på en över 2 600 km bred remsa. På så sätt kan den avbilda luftföroreningar mer exakt och med högre upplösning än vad som någonsin tidigare gjorts från rymden.
Att använda ny data från en mängd satelliter hjälper forskare att minska osäkerheten och förfina noggrannheten i de långsiktiga klimatregistern. I sin tur bildar dessa data de empiriska bevis som används för att mer exakt modellera utsläpp och källor och sänkor som används för att förutsäga framtida atmosfäriska växthusgaser. Detta kan i slutändan användas för att ta underbyggda beslut i klimatpolitiken.
Att kunna upptäcka metanutsläpp till följd av mänsklig aktivitet på ett så detaljerat sätt är betydande. Informationen kan hjälpa länder att bedöma effektiviteten i deras klimatåtgärder, validera nationella utsläpp och spåra framstegen mot att uppfylla landets åtaganden gentemot Parisavtalet.
