Resultatet blir allt mer oförutsägbara och komplexa miljötillståndsprocesser som hotar allt från tillväxtplaner och investeringar till äganderätt, skriver fplus.se.
”Det är helt schizofrent”, säger en tung vd i gruvnäringen till fplus.se.
Kaunis Iron, till exempel, opererar idag på det tillstånd som gavs till Northland Resources innan konkursen 2014, men nu försöker Naturvårdsverket få det indraget och har ansökt hos Mark- och miljödomstolen i Umeå om att återkalla det.
Nicklas Skår, miljöjurist på Svenskt Näringsliv:
– Istället för att anpassa EU-regelverken till den svenska lagstiftningen har man tryckt in de europeiska direktiven ovanpå den. Det har resulterat i att systemen inte korrelerar utan i allt större utsträckning krockar. Det finns också en tendens till att Sverige översätter direktiven hårdare än vad det är tänkt.
I statistik från Skogsstyrelsen kan man se hur allt fler avverkningar stoppas med hänsyn till artskyddsförordningen vilket betyder att markägarna lämnas utan ersättning. För att försvara sin rätt tvingas markägarna då att stämma staten. Detta är ett resultat av Sveriges tillämpning av EU:s direktiv.
De senaste åren har även flera fall av misstänkt aktivism i myndighetsvärlden uppmärksammats. Personer söker sig till myndigheterna och kan agera inom dess lagliga utrymme.
Jan Olsson är professor vid Örebros Universitet och han forskar kring just detta. I sin forskning har han till exempel visat hur vanligt det är med kommunala tjänstemän som kan klassas som rena miljöaktivister. Av de cirka 700 tillfrågade kommunala tjänstemän som fick svara på ett antal frågor passade 11 procent in under kategorin som utpräglad miljöaktivist. De återfanns i 23 procent av Sveriges kommuner.
– De var de riktigt radikala kan man ju säga, men flera av de andra tjänstemännen fick höga poäng i enkäten, men kvalade inte riktigt in som aktivister. Jag tror att det är rätt naturligt att engagerade människor söker sig till ställen där man tror sig kunna göra skillnad för sin sak, sa Jan Olsson i en tidigare intervju med fPlus.
Per-Erik Lindvall menar att det finns en paradox i det offentligas agerande i det här sammanhanget. Man ger med den ena handen men tar med den andra.
– Det finns något schizofrent i hur staten i viss mån uppmuntrar till att bedriva gruvnäring samtidigt som man i prövningsprocessen skickar in en laguppställning enbart bestående av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen. Myndigheter som inte vill att gruvan får tillstånd.
Så hur ser ska detta lösas?
Nicklas Skår är till viss del pessimistisk.
– Den här utvecklingen leder till att olika samhällsaktörer, från intresseorganisationer och företag, till kommuner och lokalpolitiker måste ägna mer tid och resurser åt att bevaka myndighetsarbete och driva politiska målkonflikter i domstolarna.
Foto: Jwvein
