Ju vanligare robotar blir, desto tydligare framstår problemen med dem. Lösningen är en ny typ av robotar som kan samarbeta med människor, skriver Colin Elkins, globalt ansvarig för processindustrin på IFS.
I takt med att AI i allmänhet och robotar i synnerhet blir allt vanligare så sprider sig en rädsla för att maskinerna ska ta över. Kanske inte döda oss som i tv-serien Battlestar Galactica, även om det finns teknikkändisar som varnar för det, men i alla fall ta våra jobb. Farhågan är att vi kan se fram mot en tillvaro som sysslolösa och fattiga andra klassens medborgare, medan robotar sköter raljansen. Men framtiden behöver inte vara så mörk. Det finns mycket som talar för att människor och robotar kan samexistera.
Krävs flexibilitet
Vad används robotar till? Under de senaste 20 åren har vi fått se automatiserade maskiner som klarar av att bland annat följande:
– Mäta och sortera riskorn
– Sortera frukt och grönsaker efter storlek, färg och mognad
– Sortera bort missfärgade och missformade chips
– Filéa fisk
Listan är lång och processindustrin är i frontlinjen för robotteknik, eftersom den är så illa tvungen att vara det. Små skillnader i avkastning, hastighet och kvalitet som fås med robotar har en dramatisk effekt på det ekonomiska resultatet. Det som förändrats under senare år är ett ökat fokus på hållbarhet, flexibilitet och variation för konsumentprodukter. Robotar är inte alltid idealiska för att uppfylla de kraven. Poängen med robotar är att de ska vara billiga, vilket gör att de ofta är begränsade och inflexibla. Det krävs ofta mänsklig inblandning i tillverkningsprocesser. Ett exempel är att människor placerar oregelbundet formade produkter och råmaterial innan robotar kan hantera dem. På sikt lär robotar bli bättre på sådana uppgifter, men det tar ett tag. Ett annat problem med robotar är avfall. En människa som filear en fisk ger sex procent större avkastning än än robotar, tack vare mindre avfall. Lägg till det att det kan vara farligt för människor att vistas i närheten av robotar som rör sig snabbt.
Cobotar är lösningen
”Coboten” uppfanns 1996 av J. Edward Colgate och Michael Peshkin, som var professorer på Northwestern University i USA. I deras patentansökan beskrevs en cobot som “en apparat och metod för direkt fysisk interaktion mellan en människa och generell styrutrustning som kontrolleras av en dator”. Användningen av cobotar och HRC (Human/robot collaboration) ökar i takt med att flexibla och lätta robotar blir vanligare. Cobotar är inte lika farliga som traditionella robotar, eftersom de är mindre kraftfulla och rör sig långsammare. De passar bra för att utföra monotona och ergonomiskt riskabla uppgifter, snabbt och utan att göra misstag.
Exempel på användningsområden för cobotar är att hantera produkter och material mellan olika faser i tillverkning och att välja ut och placera föremål. De har samma fördelar som robotar, som att de inte blir trötta eller uttråkade, och att de kan flyttas runt mellan arbetsuppgifter som man finner lämpligt. Men cobotar kan till skillnad från de flesta traditionella robotar arbeta tillsammans med människor och behöver inte förvaras på speciella sätt, till exempel i burar. Människor och cobotar kompletterar varandra, vilket ger flexibel tillverkning.
Bilden:
Colin Elkins ansvarar globalt för lösningar för processindustrin på IFS.
