Förra lördagen publicerade Svenska Dagbladet en artikel om kinesisk skogsplantering av tidningens Kina-reporter och Kina-kännare Ola Wong. Jag tar artikeln som utgångspunkt för en blogg om världens skogar.
Vi hör alltid bara talas om de skogar som huggs ner eller som brinner, men vi hör aldrig eller sällan talas om de skogar som växer så det knakar och skogar som anläggs. Det har att göra med miljöjournalistikens invanda mönster, att beskriva hur naturen och miljön hela tiden hotas i en till synes ohejdad nedåtgående spiral.
Men det finns också en hel del positiva processer. Skogarnas tillväxt hör dit. Precis som Hans Rosling kom att ägna sitt liv åt att lyfta fram de positiva utvecklingsprocesserna inom hälsovård och social ekonomi, så borde någon naturvetare göra detsamma med skog och odling. Det finns mycket factfulness på det här området, som behöver synliggöras. Det kommer att ifrågasättas, precis som det nu pågår en livlig debatt på vissa kultursidor kring Roslings gärning och böcker. Det skaver, också när det går bra, eftersom gamla invanda tankemönster ifrågasätts. Det är nog i Roslings fall särskilt jobbigt för utvecklingsforskare med marxistisk grundsyn när Marx utarmningsteori motbevisas av verkligheten.
Tillbaka till skogarna. Ola Wongs rubrik lyder ”Världens skogar står och faller med Kina”. Där har han fel. Men han har rätt om den fantastiska utvecklingen i Kina.
Man kan undra varför Svenska Dagbladet gömde undan Ola Wongs artikel i sin näringslivsdel och inte gjorde någon rubrik på sin förstasida och inte heller på SvD Näringslivs förstasida, trots att det är en mycket omfattande artikel.
Den inleds med ett avsnitt om Kinas samarbete med det svenska sågverksföretaget Bergkvist-Insjön (Svebiomedlem, för övrigt), och om det kinesiska intresset för svenskt skogsbruk. Sedan följer en text där bland annat den stora kinesiska satsningen på trädplantering redovisas – ”den gröna kinesiska musen”. Ola Wong säger att det handlar om en investering på 80 miljarder dollar som Kina satsat under de senaste fem åren, vilket lett till plantering av en yta som är lika stor som den svenska skogsarealen, alltså omkring 25 miljoner hektar. Ola Wong menar att skogsplanteringen i första hand handlar om att förhindra ökenspridning, och hans bild är man sätter monokulturer av barrträd över stora ytor. En stort uppdragen drönarbild illustrerar detta.
Själv hittade jag för ett par år sedan en annan källa som beskrev utvecklingen i Kina så här:
Från 1950-talet till 1980-talet skedde en omfattande nerhuggning av skog i Kina. Yangtseflodens avvattningsområde förlorade hälften av sin skogsyta. Landet fick stora problem med erosion och hög avrinning vid regn. 1998 inträffade en översvämningskatastrof och mer än 4 000 människor drunknade i vattenmassorna. Det blev startskottet till ett program för att återställa skogarna. Mellan 1999 och 2017 planterades 31,8 miljoner hektar. Det handlade alltså om att läka såren efter Maos huvudlösa politik där man tog bort skogen för att anlägga odlingsterrasser på marker som inte alls var lämpade för det.
När länderna utvecklas sköter de skogen bättre. Ola Wong borde ha intervjuat professor Pekka Kauppi vid Helsingfors universitet som har undersökt sambandet mellan utvecklingsnivå och skogsvård. Han har tillverkat egna Rosling-inspirerade diagram. Ju högre index landet har på skalan Human Development Index, desto bättre växer skogen. Fattigdom leder till att man tvingas överutnyttja sin skog (svedjebruk, nyodling, låg avkastning i jordbruket) eller faller offer för exploatörer som utnyttjar det egna landets korruption.
Skogarna ökar inte bara i volym i Kina, utan i de flesta av världens länder, och framför allt i alla rikare länder. Tvärtemot vad Ola Wong tror minskar inte skogen i Ryssland. Man kanske hugger mer i Sibirien – men det ger ju också plats för snabbväxande ung skog, om man återplanterar som man ska. Men samtidigt växer europeiska Ryssland igen. Skogen breder ut sig på tidigare åker- och ängsmark. Att det förhåller sig så har visats av tyska forskare och bekräftades med satellitmätningar av ett universitet i Australien för ett par år sedan. De nordliga boreala skogarna och de tempererade skogarna ökar i volym. Det är bara de tropiska skogarna som minskar. Men också många varma skogar ökar i volym. Det gäller exempelvis glesa skogar i torra regioner, savannskogar.
Avskogningen är ett problem, där den sker. Men globalt ökar volymerna skog hela tiden. Det framgår också av Global Carbon Projects redovisningar. Skogstillväxten i världens skogar är mer än dubbelt så stor som den avskogning som sker i vissa länder och regioner. Jorden blir grönare. Det kan till viss del bero på den ökade koldioxidhalten och ökad nederbörd på grund av mer avdunstning, en effekt av den ökade medeltemperaturen. Men det beror också på att många länder sköter skogen bättre, så att den växer bra och inte brinner. Och Kina är inte ensamt om att anlägga skog även om det på andra hål sker i mindre skala. Irland och Island är ett par bra exempel.
Lika viktigt som att plantera skog och sköta skog är det att göra som Bergkvist-Insjön gör, skörda och använda skogens produkter på ett klokt sätt, bygga trähus, använda förnybara pappersprodukter istället för plast, och inte minst ersätta fossila bränslen med biobränslen. Man får hoppas att kineserna lyssnar på Sverige också i det avseendet, när den kinesiska planterade skogen blir skördemogen om ett par årtionden.
/Kjell Andersson, Kommunikationschef Svebio
Vi hör alltid bara talas om de skogar som huggs ner eller som brinner, men vi hör aldrig eller sällan talas om de skogar som växer så det knakar och skogar som anläggs. Det har att göra med miljöjournalistikens invanda mönster, att beskriva hur naturen och miljön hela tiden hotas i en till synes ohejdad nedåtgående spiral.
Men det finns också en hel del positiva processer. Skogarnas tillväxt hör dit. Precis som Hans Rosling kom att ägna sitt liv åt att lyfta fram de positiva utvecklingsprocesserna inom hälsovård och social ekonomi, så borde någon naturvetare göra detsamma med skog och odling. Det finns mycket factfulness på det här området, som behöver synliggöras. Det kommer att ifrågasättas, precis som det nu pågår en livlig debatt på vissa kultursidor kring Roslings gärning och böcker. Det skaver, också när det går bra, eftersom gamla invanda tankemönster ifrågasätts. Det är nog i Roslings fall särskilt jobbigt för utvecklingsforskare med marxistisk grundsyn när Marx utarmningsteori motbevisas av verkligheten.
Tillbaka till skogarna. Ola Wongs rubrik lyder ”Världens skogar står och faller med Kina”. Där har han fel. Men han har rätt om den fantastiska utvecklingen i Kina.
Man kan undra varför Svenska Dagbladet gömde undan Ola Wongs artikel i sin näringslivsdel och inte gjorde någon rubrik på sin förstasida och inte heller på SvD Näringslivs förstasida, trots att det är en mycket omfattande artikel.
Den inleds med ett avsnitt om Kinas samarbete med det svenska sågverksföretaget Bergkvist-Insjön (Svebiomedlem, för övrigt), och om det kinesiska intresset för svenskt skogsbruk. Sedan följer en text där bland annat den stora kinesiska satsningen på trädplantering redovisas – ”den gröna kinesiska musen”. Ola Wong säger att det handlar om en investering på 80 miljarder dollar som Kina satsat under de senaste fem åren, vilket lett till plantering av en yta som är lika stor som den svenska skogsarealen, alltså omkring 25 miljoner hektar. Ola Wong menar att skogsplanteringen i första hand handlar om att förhindra ökenspridning, och hans bild är man sätter monokulturer av barrträd över stora ytor. En stort uppdragen drönarbild illustrerar detta.
Själv hittade jag för ett par år sedan en annan källa som beskrev utvecklingen i Kina så här:
Från 1950-talet till 1980-talet skedde en omfattande nerhuggning av skog i Kina. Yangtseflodens avvattningsområde förlorade hälften av sin skogsyta. Landet fick stora problem med erosion och hög avrinning vid regn. 1998 inträffade en översvämningskatastrof och mer än 4 000 människor drunknade i vattenmassorna. Det blev startskottet till ett program för att återställa skogarna. Mellan 1999 och 2017 planterades 31,8 miljoner hektar. Det handlade alltså om att läka såren efter Maos huvudlösa politik där man tog bort skogen för att anlägga odlingsterrasser på marker som inte alls var lämpade för det.
När länderna utvecklas sköter de skogen bättre. Ola Wong borde ha intervjuat professor Pekka Kauppi vid Helsingfors universitet som har undersökt sambandet mellan utvecklingsnivå och skogsvård. Han har tillverkat egna Rosling-inspirerade diagram. Ju högre index landet har på skalan Human Development Index, desto bättre växer skogen. Fattigdom leder till att man tvingas överutnyttja sin skog (svedjebruk, nyodling, låg avkastning i jordbruket) eller faller offer för exploatörer som utnyttjar det egna landets korruption.
Skogarna ökar inte bara i volym i Kina, utan i de flesta av världens länder, och framför allt i alla rikare länder. Tvärtemot vad Ola Wong tror minskar inte skogen i Ryssland. Man kanske hugger mer i Sibirien – men det ger ju också plats för snabbväxande ung skog, om man återplanterar som man ska. Men samtidigt växer europeiska Ryssland igen. Skogen breder ut sig på tidigare åker- och ängsmark. Att det förhåller sig så har visats av tyska forskare och bekräftades med satellitmätningar av ett universitet i Australien för ett par år sedan. De nordliga boreala skogarna och de tempererade skogarna ökar i volym. Det är bara de tropiska skogarna som minskar. Men också många varma skogar ökar i volym. Det gäller exempelvis glesa skogar i torra regioner, savannskogar.
Avskogningen är ett problem, där den sker. Men globalt ökar volymerna skog hela tiden. Det framgår också av Global Carbon Projects redovisningar. Skogstillväxten i världens skogar är mer än dubbelt så stor som den avskogning som sker i vissa länder och regioner. Jorden blir grönare. Det kan till viss del bero på den ökade koldioxidhalten och ökad nederbörd på grund av mer avdunstning, en effekt av den ökade medeltemperaturen. Men det beror också på att många länder sköter skogen bättre, så att den växer bra och inte brinner. Och Kina är inte ensamt om att anlägga skog även om det på andra hål sker i mindre skala. Irland och Island är ett par bra exempel.
Lika viktigt som att plantera skog och sköta skog är det att göra som Bergkvist-Insjön gör, skörda och använda skogens produkter på ett klokt sätt, bygga trähus, använda förnybara pappersprodukter istället för plast, och inte minst ersätta fossila bränslen med biobränslen. Man får hoppas att kineserna lyssnar på Sverige också i det avseendet, när den kinesiska planterade skogen blir skördemogen om ett par årtionden.
/Kjell Andersson, Kommunikationschef Svebio
