Nyheter

Produktionen överträffar förväntningarna i den återstartade Pajalagruvan

Företaget Northland som drev järngruvan utanför Pajala gick i konkurs hösten 2014. Så småningom förvärvades gruvanläggningen av Kaunis Iron AB, som återupptog produktionen. Denna kommer att rampas upp successivt till två miljoner ton järnmalmskoncentrat per år. Den höga järnhalten och låga svavelhalten gör produkten uppskattad inte minst vid tillverkning av pellets.

I historiskt perspektiv är det inte nytt med gruvverksamhet i regionerna kring Pajala. Kengis gjuteri uppfördes i Pajala 1641 och försågs med järn som hade ursprung i gruvor i norr. Både smältverk och smedja har funnits i Kengis. Att det finns malm i området är känt sedan länge. År 1918 gjordes prospekteringar norr om Pajala och de visade på malmförekomster nära samhället Kaunisvaara. Man hittade malm i Tapuli, Sahavaara och Palotieva. Ungefär två mil västerut finns dessutom en malmfyndighet i Pellivuoma. Senare – under 1950- och 60-talen – gjordes prospekteringar av SGU och LKAB.

Nutidshistoria
I början av 2000-talet visade prospekteringsföretaget Northland, med ursprung i Nordamerika, intresse för malmfyndigheter i Sverige och Finland. År 2006 tecknade företaget optionsrätt. Optionen gällde övertagande av undersökningstillstånd (dvs ensamrätten att prospektera i området) från bolaget som innehade dessa. Den största delen av marken ägs fortfarande av privatpersoner. Bolaget äger marken där anrikningsverket står och några mindre fastigheter i Sahavaara by.

Under 2009 gjordes en DFS – Definitive Feasibility Study – som utföll positivt och blev startskottet till Northlands satsning i Kaunisvaara.

Ordinarie produktion kom igång kring årsskiftet 2012/13, men bland annat på grund av sjunkande malmpriser gick företaget i konkurs i december 2014. Under knappa två år hade koncentrat producerats med malm från Tapulifyndigheten som råvara.

Tapuli ligger cirka 1 kilometer norr om anrikningsverket. Sahavaara ligger cirka 3 kilometer söderut och man började aldrig bryta där. Byggnaden för anrikningsverket var dimensionerad för två linjer. Endast den ena utrustades och där processades malmen från Tapuli.

Efter konkursen lades gruvan i ”malpåse” och så småningom tog Kaunis Iron AB (tidigare Abecede AB) över konkursboet. Företaget lyckades hitta finansiärer för de totalt cirka 600 miljoner kronor som behövdes för att starta upp gruvdriften igen. I somras kunde brytningen återupptas och idag är man i ordinarie drift och jobbar på att komma upp i ordinarie produktionsnivå.

– Vi kommer att rampa upp för att nå en produktion på två miljoner ton koncentrat årligen och hittills har det gått riktigt bra, faktiskt bättre än vi kanske förväntade, berättar Åsa Allan som är platschef. Vi levererar till Tata Steel i Holland och den första båten har nu gått till Bahrain Steel i Bahrain.

– Koncentratet är uppskattat och bra ur miljösynpunkt. Hög järnhalt och låg halt av svavel och andra ämnen gör det enklare och mer kostnadseffektivt för kunderna bland annat genom att de sparar på processenergi, fortsätter Åsa Allan.

På världsmarknaden finns priser för koncentrat med 62 respektive 65 procent järn. Koncentratet från Kaunis Iron håller 68–69 procent.

Expansion
Med fler fyndigheter i närheten, förutom Tapuli, har Kaunis Iron möjligheter att dels höja produktionen, dels försäkra sig om malmförsörjning även i framtiden. Man räknar med att använda malmen från Tapuli i ungefär tio år. Det kan bli aktuellt att dessutom bryta malm i Sahavaara. Denna har högre järnhalt, 41 procent jämfört med 26 procent i Tapuli.

Sahavaara är väl prospekterat och malmens sammansättning är känd även i övrigt. Eftersom Sahavaara ligger cirka 3 kilometer söder om anrikningsverket måste transporten lösas på ett bra sätt. Ett alternativ är att krossa malmen i en ny primärkross nära fyndigheten och låta krosset gå på bandtransportör till anrikningsverket. Ett annat alternativ är att köra malmstyckena med eldrivna truckar till en kross nära anrikningsverket, möjligen till den befintliga krossen.

En egenskap hos malmen från Sahavaara är den höga svavelhalten på cirka 2 procent. Den kräver att ett flotationssteg byggs i anrikningsverket för att ta bort merparten av svavlet.

– Vår tanke är att kunna bryta i Sahavaara och anrika i vårt befintliga anrikningsverk, berättar Åsa Allan. Det krävs avrymning av fyndigheten, omfattade anläggningsarbeten samt kompletteringar i anrikningsverket. Kanske ska detta byggas ut med sin andra linje, som var planerad från början.

– Nu utreder vi de tekniska alternativen. Dessa ska utgöra del av underlaget till den tillståndsansökan som vi planerar att göra nästa år hos mark- och miljödomstolen, fortsätter Åsa Allan.

Gruvlogistik
Det är också viktigt att utreda logistiklösningar. Idag körs den färdiga produkten med bil till Svappavaara, därefter med tåg till Narvik. Vid en framtida högre produktionsnivå är det inte omöjligt att en del av produkterna skeppas ut via hamnen i Kemi, Uleåborg eller Brahestad.

Ytterligare framtida gruva?
Ungefär två mil väster om Kaunisvaara ligger fyndigheten Pellivuoma. Denna var prospekterad redan innan Northland började intressera sig för gruvdrift i Norrbotten och började prospekterade på flera håll, bland annat i Pellivuoma. Northland inledde en fullskalig lönsamhetsstudie – Definitive Feasibility Study – för Pellivuoma och fullföljde nästan denna.

– Vi har inte prospekterat i Pellivuoma, men nästa år ska vi börja titta på om det kan vara lönsamt att bryta järnmalm där. Det är emellertid många aspekter vi måste utreda, bland annat logistiken och områdets naturvärden, säger Åsa Allan.

För dagen är hon väldigt nöjd med den produkt som Kaunis Iron åstadkommer med malm från Tapuli som råvara. Företaget ser en god efterfrågan och stigande priser. Koncentratet är uppskattat som pellets feed – alltså för tillverkning av järnmalmspellets. Dessutom är koncentratet mycket användbart som industrimineral.

Av Kjell-Arne Larsson

Bilden:
Inte minst för Pajalaregionen betyder det mycket att gruvan har öppnats igen.
Foto: Kaunis Iron